Monday, January 29, 2007

slutar på arena

jag slutar nu på arena o vill även här meddela saken till dem det berör eller ev intresserar o samtidigt tacka alla som haft med tidningen o göra. sex sköna år har gått o jag tänkte försöka ta ett kliv vidare. ni som skrivit, fotat, tryckt, formgett, illustrerat, gnällt, hurrat, kommit på fester eller på annat sätt hjälpt till o göra arena levande: tack, tack, tack. ett av sveriges bästa jobb hos vad jag gissar är sveriges bästa arbetsgivare blir nu ledigt o jag uppmanar alla o sprida ordet o den som tror sig lämpad o göra politiskt magasin med smart folks som karolina ramqvist o per wirtén (båda kvar) att nu börja flirta med arenagruppens håkan a bengtsson. som läsare av denna blogg vet bor jag sen ett år (har varit tjl) i buenos aires o flyttar i slutet av feb till colombia o blir där till hösten då ett nytt bokprojekt förhoppningsvis börjar ta form. bloggen o hemsidan lever lugnt vidare o kommer fortsätta vara knutna till arenagruppen.

Sunday, January 28, 2007

Lulas vänner

Clarin, Argentinas DN, referar igår diskussionen i Davos mellan Lula o den nye mexikanske presidenten Filipe Calderon o så var det dags för ännu mer trovärdighetsproblem för dem som vill måla upp en spricka mellan Lula o Chávez. På direkt fråga från moderatorn om Chávez roll i den nya Latinamerika tar Lula honom i totalt försvar. O inte nog med det; han ställer sig också helt bakom Evo Morales nationalisering av gasindustrin i Bolivia - den fråga som europeiska rapportörer hittade på höll på att skapa ett krig mellan Brasilien o Bolivia - o förklarar att det är helt rimligt att Bolivia får bättre betalt för sina naturresurser. Intressant. Fast inte alls nytt för den som läser latinamerikansk press.

Saturday, January 27, 2007

Gastrubbel

Så drabbades solskenshistorien med Bolivia nationalisering av ett nytt bakslag; här hoppar den nyligen tillsatta chefen för landets statliga energibolag av. Skäl: kunde inte komma överens med Evo. Juan Carlos Ortiz är den andre tillsatta chefen som säger upp sig sen Morales genomförde sitt uppmärksammade förstatligande 1 maj 2006. Inte bra.

Högerns reportrar

Argentinas stora tidning La Nacion toppar i dag med en nyhet som hävdar att USA o Brasilien ingått en "pacto energetico contra Chávez" - en energiallians "mot Chávez". Rubriken är på krigsnivå o redaktörernas ambition går inte att ta miste på; få det o se ut som om Lula o Bush tagit ett samlat grepp för att av politiska skäl marginalisera Venezuela, vilket ju hade varit en spännande nyhet - om den vore sann. Letar man emellertid i helsidesartikeln - proppad med citat från anonyma källor - efter stöd för tesen finns intet. Vad som hänt, om källorna talar sanning, är att USA o Brasilien börjat samarbeta (med en massa andra länder) för att minska sitt oljeberoende o i stället utveckla alternativa energikällor (Brasilien är världens största etanolexportör), dvs ett mkt välkommet initiativ som varje regering i världen nu är (eller borde vara) sysselsatt med. Venezuelas roll i saken dribblades in av de reportrar o redaktörer - vanliga på hela världens högerkant - som inget hellre vill än att banka in idén om att Lula o Chávez hatar varandra. O de kommer säkert o lyckas - till slut.

Friday, January 26, 2007

Tre frågor om Chavez

För nån vecka sen ledde ett inlägg på denna blogg till en animerad men inte så konstruktiv debatt om Hugo Chávez o jag lovade då o återkomma med ett par frågor kring den bolivarianska revolutionen som vore värda att diskutera. Att högerns (o hit räknar jag de flesta svenska tidningar) rapportering om vad som händer i Venezuela är antingen okunnig eller väldigt försåtlig tror jag de flesta som varit på plats håller med om, men ur ett progressivt perspektiv (vad som är "vänster" tycks för svårt att enas om...) finns ändå ett par saker det vore spännande att höra dagens venezuelaentusiaster resonera om. Nån hävdade i förra debatten att jag var "liberal" o därför inte värd att prata med men ni som lämnat det stadiet kan väl säga nåt om nedanstående.

a) Hugo Chávez är den av dagens latinamerikanska ledare som tydligast drivs av ett religiöst patos. Precis som hos George Bush är de bibliska hänvisningarna - Gud o Jävulen, himmel o helvete, frälsning o undergång, goda o onda - mycket frekventa o det råder ingen tvekan om Chávez övertygelse om att världen ytterst inte styrs av människor utan av Gud. Många demokratiska ledare har varit troende - inget konstigt med det - men är det inte ett problem för den som ser sig som progressiv (eller vänster) när en politisk logik så tydligt o medvetet religiosifieras som i fallet Chávez. Kan man lita på en sån ledare?

b) Chávez är militär försökte göra en statskupp 1992. Hans politiska program då - hela historien om denna tid finns mkt bra dokumenterad i biografin "Hugo Chávez Sin Uniforme" av Cristina Marcano och Alberto Barrera - är rätt exakt detsamma som han nu genomför. Det vill säga det politiska innehållet o strategin för o bygga makt, reformera nationens institutioner, inkorporera militären i politiken, etc är detsamma. Med tanke på att många av er som i dag hyllar Chávez också sympatiserar med colombianska Farc eller Fidel Castro - spelar det nån roll i er värdering av Chávez demokratiska omdöme att han i grunden är militär o rätt nyligen försökte genomföra en statskupp? Om han hade lyckats med kuppen o genomfört precis det han nu gör - hade du då stött honom idag?

c) Marknaden är ibland en otäck mekanism, men att stor statlig makt som isolerar nationer o struntar i grundläggande ekonomiska principer förr eller senare bli offer för både svår inflation o korruption är oomtvistat. Att den nyliberala eran i Latinamerika misslyckades med det mesta vet vi, men en sak gjorde den bra; satte stopp för hyperinflationen. Inflation är den fattiges värste fiende o i dag är Venezuela det enda land på kontinenten med tvåsiffriga sådan o enligt Teodoro Petkoff (venezolansk intellektuell o kritiker av Chávez men politisk sympatisör med Ecuadors nye vänsterpresident Correa) är just nu "una nueva burguesía bolivariana" på stark tillväxt inom den venezolanska staten. Är detta allvarligt eller är inflationen bara en bagatell o Petkoff ute o cyklar?

Well, finns mkt mer o diskutera men jag hinner inte lägga ut mer frågor just nu. Vore skoj, till o börja med, o höra några röster om detta.

Wednesday, January 24, 2007

Grattis, Evo!

I måndags firade Bolivias president Evo Morales - förste indianen nånsin - ett år på posten o jag vet inte om det synts i svensk press men i Amerika har även högerns tidningar frankt beskrivit framgångarna. Visst är landet just nu extremt polariserat o visst har den nya konstituerande församlingen inte kommit nån vart, men på den punkt alla nyliberaler oroade sig över Evo radikalism - ekonomin - ges ny högsta betyg överallt. Miami Herald konstaterar att Morales i dag stöds av 59 percent av befolkningen, fler än som röstade på honom, o att Bolivia's tillväxt legat på 4,5 procent under 2006 o att den takten ser ut att hålla i sig under 2007, vilket är betydligt bättre siffror än landet haft på många år.

Argentinas konservativa La Nacion slår fast att Morales nationalisering av landets gasutvinning visat sig vara en veritabel succé, alltså raka motsatsen till vad som hävdades när nyheten presenterades för världen 1 maj 2006. Regeringen har framgångsrikt förhandlat med de globala gas- o oljebolag som är verksamma i landet o i stället för de närmast obefintliga skattesatser som gällde för utvinningen när Morales tillträdde har presidenten nu säkrat att 82 procent av vinsterna stannar i landet. Åtgärden har redan stärkt statskassan med 1100 miljoner dollar o det är en siffra som beräknas stiga till 4000 miljoner dollar inom fyra år. Men den kanske viktigaste framgången i gasärendet, också det raka motsatsen till vad som hävdades, är att inget av de tio bolag som fanns i landet har dragit sig är. Alla är kvar.

Som Clarin, Argentinas Dagens Nyheter, slår fast har dessa radikalt ökade statsinkomster - för första gången på 30 år hade Bolivia i år ett överskott i finanserna - hittills använts mycket väl o "det är landets fattiga bönder, 40 procent av befolkningen, som dragit mest nytta av de sociala program som regeringen lyckats nå ut med till landets marginaliserade delar". Programmen består bland annat av 2000 utplacerade kubanska läkare, en bred alfabetiseringskampanj o en jordreform som nu ger mark åt meddellösa.

Evo Morales står givetvis inför en rad svåra utmaningar - ingen av tidningarna undviker hans problem att hålla ihop landet - men så här ett år efter tillträdet är ändå det mest slående hur mycket han faktiskt lyckats genomföra. O det med framgång.

Saturday, January 20, 2007

Por favor, Bachelet!

I Chiles största tidning El Mercurio fanns i går en nyhet som var både glädjande o sorglig; president Bachelet har bestämt sig för o benhårt försvara kvinnors rätt till dagen-efter-piller. "Som president kommer jag aldrig stoppa huvudet i sanden som andra gjort för att inte se problemen", sa hon i samband med bekräftandet av en ny förordning som påbjuder staten att distribuera pillren – o genast blev hon verbalt misshandlad av kyrkans åldermän. De senare är ju – vilket är närmast sinnesförvirrat men inte desto mindre sant - inte bara emot aborträtt utan också preventivmedel.

Att Bachelet nu står med rak rygg mot reaktionärerna är förstås bra, men det faktum att denna heta diskussion bara gäller dagen-efter-piller visar hur generellt illa ställt det är i landet när det gäller kvinnors rätt till reproduktiv hälsa. Chile är tillsammans med El Salvador o Nicaragua ensamt på kontinenten om att ha ett absolut abortförbud (att avbryta en graviditet är aldrig tillåtet, inte ens efter våldtäkt eller för att rädda kvinnans liv) o med tanke på att Chile allt oftare aspirerar på platsen som ”Latinamerikas modernaste nation” är det givetvis en enorm pinsamhet. Dagen-efter-piller i all ära, men när Chile numera har en president som är såväl socialist o ateist som kvinna o läkare är det inget mindre än en skandal att det går så sakta framåt i abortfrågan. Skärpning. O det fort.

För andra latinamerikanska fram- o motgångar i ärendet kolla Vida Latinas skitbra blogg.

Monday, January 15, 2007

abort o knark

I senaste numret av det borgerliga colombianska veckomagasinet Semana görs en spaning över vad som kommer spela stor roll i det underbara men våldsdrabbade landet det närmaste året o om Carlos Gaviria, den demokratiska vänsterns man som var Alvaro Uribes motkandidat i förra valet vänstas komma tillbaka i nästa, skriver de: "Han kommer konsolidera en rörelse som blir väldigt stark och han kommer ha stora framgångar." Det låter, om Semana har nån koll, hoppingivande. För en tid sen sa jag på den här bloggen att jag intervjuade Gaviria för två år sen i samband med en bok jag skrev o då fann en frihetlig socialist man sällan möter i Sverige o att jag skulle lägga ut en råutskrift av samtalet. Här är det:


Hur ska du som abortförespråkare kunna bli president i detta så katolska land?

--- Situationen har ändrats radikalt. Det finns en idé – och möjligen är den fortfarande dominerande – om att moral har sitt ursprung i katolska kyrkan. Kyrkan har fortfarande har enorm makt här, och varje gång folk samlar sig för att ta ett steg framåt – det kan handla om dödshjälp, cellforskning, homorätt, abort eller något annat – så kommer en reaktion från de kristna. Så är det ju överallt. Visst har kyrkan fortfarande mycket makt, men det är en makt som håller på att rämna.

--- När jag började undervisa juridik för fyrtio år sedan var det fullständigt omöjligt att offentliggöra en åsikt om att man var för fri abort. Man blev förföljd. Så är det inte längre, och jag tror en viktig orsak är den nya konstitutionen från 1991. I den finns en rad viktiga saker fastslagna – om individens rätt till autonomi, om vad personlig utveckling betyder, om kyrkans separation från staten, religiös tolerans, vad ett pluralistiskt land egentligen är för något etc. Den uttrycker en mängd friheter. Den har fyllt en viktig pedagogisk funktion som revolutionerat folks medvetanden. Främst har den tvingat debatter att bli rationella. I dag kan man prata om tex abort med rationella argument, det gick inte för tio år sedan.

--- Men abortfrågan kommer inte vara central i min kampanj. Inte minst för att det finns andra problem här som är betydligt allvarligare, utan också för att det främst är en fråga för kongressen, inte presidenten. Klart att presidenten kan ta en rad initiativ i saken men den kommer inte dominera en presidentvalskampanj.

--- Jag tror inte på att gömma åsikter. Jag har varit för fri abort i 40 år och kommer inte låtsas som något annat i en kampanj. Jag tror på förnuft, på att det går att övertyga folk med goda argument.

Vilka är skälen till den värderingsförändring du pratar om?

--- Det har länge pågått en process av frigörelse från de religiösa dogmerna. En moderniseringsprocess om man så vill. Ett skäl är förstås att kyrkan själv gjort bort sig så grovt i en mängd skandaler och på så sätt demonterat sin egen makt. Dess trovärdighet i moralfrågor är inte stor längre, och människor har i dag inte samma villkorslösa relation till vad som sägs från Vatikanen som man hade förr. Men framför allt beror det på att en mängd sociala befrielserörelser på allvar slagit igenom i Colombia de senaste åren – kvinnorörelsen, gayrörelsen och indianrörelsen. De har upptäckt att de har väldigt mycket mer gemensamt med liknande rörelser i andra länder än med vissa skikt i det colombianska samhället och det internationella samarbetet har gett dem vingar. Jag tror sånt samarbete är viktigare för rörelser i Syd än i Nord.

Vilken är enligt dej den viktigaste kraften i denna ”moraliska utveckling”?

--- Givetvis finns många faktorer. Men jag tror globaliseringen är den viktigaste, inte den ekonomiska men den kulturella. Under de senaste 30 åren har Colombia – liksom många länder i Latinamerika – öppnat sig mot omvärlden på ett sätt som aldrig tidigare i historien. Många studenter gör i dag sina examensarbeten i Europa eller USA och kommer hem med helt andra värderingar. Tidigare var informationskonsumtion ett privilegium för en liten elit, så är det inte längre. Man kan tycka att det är småsaker, men det är det inte – det åstadkommer sakta men säkert väldigt stora förskjutningar i människors föreställningsvärldar.

Vem kvinnornas bästa vän – vänstern eller liberalerna?

--- Vänstern. Utan tvekan. Här måste man vara försiktig med orden; det colombianska liberala partiet är inte liberalt i någon egentlig mening. De frågor de driver och de värderingar de försvarar är rakt igenom kulturkonservativa. De står kyrkan mycket nära. Vad som kan kallas liberala hjärtefrågor har i det här landet drivits av vänstern.

--- Piedad Cordoba (feministisk radikal, min anm) är för var dag som går mer frustrerad i det liberala partiet och partiet är för var dag mer frustrerat av att ha henne där. Hon är ensam i det liberala partiet och jag tro hon snart kommer engagera sig i den demokratiska vänstern.

--- Jag tror vi är ganska nära, åtminstone en avkriminalisering i vissa fall. Varje gång det blir debatt tas ett kliv framåt. Riktningen är en. Allt är en tidsfråga. Konstitutionen 1991 är mycket modern och skiljer sig enormt från den förra, o det viktigaste inslaget är kanske författningsdomstolen. Varje gång saker kommer upp där blir det stora offentliga debatter. Den har en enormt stor opinionsbildande effekt. Och stegen som tas är mot modernisering. Alltid.

Kan du skissa den här historiska kontexten?

--- Den colombianska katolicismen är svårt efterbliven. Inom katolska kyrkan finns ju en mängd riktningar och krafter och alla är inte konservativa, men här i Colombia har kyrkan traditionellt stått mycket nära den ekonomiska och politiska eliten. Den har använt sin makt för att försvara en mängd privilegier som skapat och vidmakthållit orättvisor i landet. Den extrema positionen i abortfrågan är bara en. Av de reformdebatter som pågått inom katolicismen i världen har inga nått till Colombia.

--- Juridik har också en stor kraft när det gäller att ändra mentaliteter – inte minst när lagar tas bort. När förbud upphävs. Många förbjudna beteenden anses förkastliga inte för att människor har reflekterat över varför de är förbjudna utan bara för att de är det. Lagar blir dogmer. Det gäller inte bara för abort utan för tex – som jag också engagerat mig i – konsumtion av droger. Så länge det är förbjudet att konsumera droger har folk dåligt samvete kring det, men när förbudet hävs försvinner tabut och folk kan mer öppet börja reflektera över fenomenet – hade förbudet några goda skäl för sig? Är det praktiken eller förbudet som är problemet? Jag tror att väldigt många beteenden här betraktas som förbjudna bara för att de är förbjudna, men så fort förbudet försvinner uppstår ett klimat som är mycket friskare för att avgöra om förbudet var välmotiverat eller ej. När jag satt i högsta domstolen och föreslog en avkriminalisering av personligt innehav av marijuana och kokain blev det folkstorm. En total skandal. Jag fick inkvisitionen på mig. Sex år senare låter det helt annorlunda, och i dag skriver till och med El Tiempo (Colombias Dagens Nyheter, min anm) att den enda möjliga vägen för att komma till rätta med drogproblemen är vägen via legalisering. Till slut vinner alltid de förnuftiga argumenten. Så ser även frågan om abort ut, för fyrtio år sedan var det ett enormt brott mot den allmänna opinionen att vara för fri abort. Idag är det annorlunda. I morgon kan det vara en majoritetsuppfattning.

--- När det gäller aborter är det starkaste argumentet folkhälsan. Det är lagen – ingenting annat – som skyfflar ner massor av kvinnor till underjordiska förhållanden där de riskerar sina liv och många dör. Om allt det lyftes upp till ytan och de kunde utföras under kontrollerade och hygieniska former skulle massor av liv räddas. Likadant som med drogerna. Det är lagen och inget annat som avrättar människor.

Hur ser enligt dej kyrkans roll ut i politiken i den här frågan?

--- Den har spelat en mycket negativ roll. När klimatet mellan konservativa och liberaler hårdnade i det här landet – alltså det som är upprinnelsen till alla problem vi har i dag – kring 1948 (La Violencia) spelade kyrkan en avgörande roll. De spred idén om att liberalismen var livsfarlig och smittsam och därför nödvändig att förfölja – och det främsta skälet till det var ju att liberalerna var ateister. Det blodsbad som följde legitimerades av kyrkan – det vill säga morden på liberalerna – just av skälet att de var ateister, dvs livsfarliga. Sen med Frente Nacional lugnade sig kyrkan lite och sen började liberalerna allt mer likna de konservativa och det blev svårt att utmåla de liberala ledarna som ogudadktiga och livsfarliga. I dag är det nästan ingen skillnad. Visst finns en tradition inom katolicismen som spelat en annan roll – befrielseteologin – men den dominerande linjen har varit förfärlig.

Thursday, January 11, 2007

Chavez freakout

Radions P1-morgon hörde av sig o ville jag skulle vara med i morn bitti i en debatt om Hugo Chávez senaste freakouts o det skulle jag ju gärna ha varit om det inte vore för att det här är min sista natt i Bogota o vi planerat rejäl utgång o full dans. Fick tacka nej o får lägga ut min ståndpunkt här i stället. Har just lämnat en lång essä om kapitel två i den latinamerikanska vänstervågen - de viktigaste ledarna, Lula o Chavez, blev just omvalda o kommer sitta fyra respektive sex år till - till Arena i vilken jag lämnade all Chávezbashing därhän eftersom det kändes intressantare att skriva om vad som faktiskt enar vågen än skiljer den åt. Det var nog bra, men efter gårdagen blir man ju ändå rätt bestört även om ingeting kommer som en nyhet i fallet Chávez (jag skrev om hans fascistoida drag redan 2000).

Vet inte vad som stått i svensk press men ni som läser spanska kan informera er här o ni som läser engelska här o det finns givetvis en massa fler versioner men som sagt; Chávez överraskar inte. Det sorgliga med Chávez - o stora delar av svensk o annan vänster som hyllar honom - är att de trots att det blivit 2007 inte fattat vikten av maktdelning. Hugo Chávez har en massa bra idéer o har gjort mkt gott men är helt renons på insikt om att för mkt makt samlad i en hand inte är bra, oavsett om den handen sitter till höger eller vänster. Detta är ju egentligen demokratisk elementa men eftersom man fortfarande tvingas diskutera Kuba o andra stolligheter med nationalvänstern är det ju tydligt att många inte ens har detta klart för sig. Var av exakt detta skäl jag som tonåring blev anarkist.

Chávez har säkert sina skäl att kritisera tevekanalen RCTV som han nu stängt - att de på nåt sätt var inblandade i kuppen är vad jag vet bevisat - men det förefaller vara en helt korkad åtgärd han inte hade behövt slösa kraft på med tanke på det stöd han har. Att han nu lovar regera med dekret, tagit makten över centralbanken, verkar på väg att inför nån sorts konstigt enpartisystem, ska förstatliga ytterligare några näringar o har sparkat den moderate José Vicente Rangel o andra länkar till medelklassen till förmån för ett gäng unga pamflettister är bara ytterligare ett tecken på hans demokratiska omognad.

Nu har han makten över det statliga oljebolaget, högsta domstolen, kongressen, facket, militären, utbildningsväsendet o har just sjösatt en effektiv självcensur bland medierna o det är väl bara kommunister o fascister som kan tycka att det inte är en historisk upprepning av nåt vi känner till från förr o inte har nån vidare erfarenhet av. Makt måste delas. På den punkten är borgelig demokrati hälsosam. Ska det va så jävla svårt o fatta?

Wednesday, January 03, 2007

klimatmeny

tillbaka i bogota efter nyarsparty pa finca med lovely mattias gardell o edda manga o ett vackert gang svenskar o colombianer vi inte kande forr o fan vad glad man blir av det har landets mat o dryck. elina sager vi blev feta o det var det vart. men det basta med colombia ar att man byter arstid genom forflyttning o slipper vara offer for tidens langsamma tortyr som i sverige. bara en timme fran kalla bogota (som svensk oktober) ligger solsakra anapoyma (varmare an sverige nansin blir) o vill man ha nat daremellan eller extrema saker som sno kan man bara kora ett par timmar at nat annat hall. coloombia ar ett destillat av all valdens klimat o man valjer som man kanner for. en dag ska jag bosatta mig har. i morn hyr vi bil o kor norrut till santander. blir borta i tre dar. sen ar det slut. pa semester.

lonely planets megamiss

har nu spenderat tva veckor i colombia o insett en forfarlig handelse med innebord for alla som tanker resa till detta dromrike: lonely planet har bytt ut sin formidabla colombiaguidebok av krzysztof dydynski till forman for en helt vardelos samling papper forfattad av nagra backpackergringos som inte vet ett skit om det har landet. mkt pinsamt. dydynskis bok (tror forsta utgavan kom i slutet pa 80-talet men den uppdaterades regelbundet tills for nagra ar sen) ar formodligen den basta guidebok som skrivits nagonsin o den behovde sakert en efterfoljare o visst har konflikten i landet forandrats sa att vissa delar maste tas bort av sakerhetsskal, men den nya boken ar ju stendod. rent skrap. tex inte ett enda ord om hela provinsen choco, landets skonaste. om nan lasare av denna blogg far for sig att resa till colombia sa se please till o besoka ett antikvariat innan o skaffa dydynskis mastepiece i stallet for den nya. kommer gora resan mkt gott.