Monday, October 29, 2007

Vänsterseger

Så slog klockan sex i Bogota o slaget är redan över om Colombias näst viktigaste politiska uppdrag: borgmästarposten i huvudstaden. Vänsterns Samuel Moreno besegrade i dag med bred marginal högerns Henrique Penalosa, o just nu jublas det i den segregerade stadens proletära södra delar lika mycket som det suras bakom gallren i det välbärgade norr. Polo Democrático, det nya o mkt snabbt avancerande vänsterpartiet, fortsätter med andra ord sitt maktinnehav i Bogotá o – som jag häromdagen skrev – med stärkt självförtroende riktas nu blickarna mot presidentvalet 2010. Kan, lyder nu den stora frågan, arbetarklassen på demokratisk väg ta makten i det feodala maffiaträsk som är Colombia?

Mer överraskande än Morenos seger i Bogotá var Alonso Salazars i landets tredje stad Medellín. Salazar, i grunden radikal journalist o författare till colombianska kultboken ”No nacimos pa semilla”, är en oberoende kandidat o inte en del av Polo Democratico, men var det klart vänstra av de alternativ (som legat efter i opinionsundersökningarna) som stod till buds i den kokainberömda metropolen. Att det är i storstäderna de nya progressiva alternativen har störst framgång är förstås inget konstigt, o det är också där man ska läsa framtidens vindar. Måhända är Colombia på väg att förändras i grunden. Sakta.

Sunday, October 28, 2007

Mäktig kvinna

I dag får även Argentina, Latinamerikas tredje största ekonomi, en kvinnlig president. Om inget helt osannolikt händer vinner Cristina Kirchner presidentvalet med en snygg marginal som gör att hon slipper en andra omgång o det kan man tycka olika om, men att den religiöst sargade machokontinenten nu får ännu en kvinna vid rodret är skönt. Tillsammans med Michele Bachelet styr hon nu hela den södra konen. Här en krönika om Kirchners seger o politiska framryckningar av det andra könet jag gjorde för Obs för en månad sen.

Friday, October 26, 2007

Gerillaförlust

Mitt i valspurten kunde den colombianska regeringen i dag slå sig för bröstet efter att militären lyckats döda den länge eftersökte gerillaledaren ”Martin Caballero”. Ytterligare 19 gerillakrigare dog i specialförbandets attack och på teve under hela torsdagskvällen visades bilder av en jublande stolt president och inrikesminister. Kriget mot Farc, är den image regeringen vill ha ut, är på väg att vinnas.

Caballeros död är en i en rad framgångar regeringen/militären haft under 2007 och enligt tidningen El Tiempo har totalt 1 443 gerillakrigare dödats bara i år, av vilka 90 betraktas som comandantes på hög eller mellannivå.

För två månader sedan kunde militären meddela att man dödat Tomás Medina, chef för Farc:s 16:e front och den som, enligt flera tidningar, då var högst ansvarig för koordineringen av gerillans narkotikahandel.

Martin Caballero var inte en av Farc:s allra högsta chefer men den viktigaste ledaren för de fronter gerillan har i landets norra delar och hjärnan bakom kidnappningen av Fernando Araujo, i dag Colombias utrikesminister, och ett misslyckat atentatsförsök mot Bill Clinton.

I militärattacken som slutade med Caballeros död deltog totalt 7000 soldater ur landets militär och specialstyrkor.

Thursday, October 25, 2007

blått blir rött

Lyssnade just på dagens Studio Ett o hörde Anders Borg uttala sig - nästan trovärdigt - som feminist o sen ett inslag om hur Nicolas Sarkozy nu försöker lansera sig som miljökämpe i det på många sätt (tex miljöpolitiskt) så efterblivna Frankrike. Intressant, även om det inte är svårt att se en fet portion populism i högerns vändningar. För en vecka sen satt jag i New York o pratade politik med en flata som hade svårt för Hillary o älskade Barak, men det intressanta var inte det utan hennes inställning till Rudy Giuliani, republikanernas sannolika presidentkandidat. "Jag blir", sa hon, "sååå lättad om han blir deras kandidat, he is not evil - he is liberal at heart". Skälet är förstås att Giuliani, högerns man, är en mycket mer progressiv person än demokraternas ledare på säg sextiotalet (precis som Anders Borg på många sätt står till vänster, i en någorlunda vettig definition av det ordet, än säg Tage Erlander). Tiden, o vänstern, har flyttat nutidens höger till vänster om dåtidens vänster. Det är en stor förändring, o i dessa tider av vänsterns dåliga självförtroende är det på nåt sätt viktigt att då o då säga. Det politiska trycket i moderniserande riktning har kommit från vänster. Alltid.

Blodiga bananer

När bananmultijätten Chiquita för några månader sen erkände att man via ett hundratal utbetalningar om totalt 1,7 miljoner dollar köpt "säkerhet" av paramilitära grupper i Colombia, dvs stött illegala dödsskvadroner, gick ett sus genom landet juristkår. Att i stort sett alla ekonomiska intressen i det här landet köpt tjänster av de terrorstämplade grupperna var ingen nyhet, men omfattningen av samarbetet mellan storbolag, narkotikamaffia och yrkesmördare är fortfarande inte kartlagt. Tyvärr. Men snart blir kanske Colombia och omvärlden klokare i fråga om detta bisarra samspel, för i måndags meddelade USA:s ambassadör i Colombia att hans land kommer samarbeta med colombianskt rättsväsende om det blir aktuellt att utlämna några av de chefer på Chiquita som fattade beslut om utbetalningarna. Och det verkar det bli. Bra. Skulle kunna bli mycket klargörande juridiska processer. Du som läser spanska kan läsa mer i tidningen el espectador.

Blodiga bananer

När bananmultijätten Chiquita för några månader sen erkände att man via ett hundratal utbetalningar om totalt 1,7 miljoner dollar köpt "säkerhet" av paramilitära grupper i Colombia, dvs stött illegala dödsskvadroner, gick ett sus genom landet juristkår. Att i stort sett alla ekonomiska intressen i det här landet köpt tjänster av de terrorstämplade grupperna var ingen nyhet, men omfattningen av samarbetet mellan storbolag, narkotikamaffia och yrkesmördare är fortfarande inte kartlagt. Tyvärr. Men snart blir kanske Colombia och omvärlden klokare i fråga om detta bisarra samspel, för i måndags meddelade USA:s ambassadör i Colombia att hans land kommer samarbeta med colombianskt rättsväsende om det blir aktuellt att utlämna några av de chefer på Chiquita som fattade beslut om utbetalningarna. Och det verkar det bli. Bra. Skulle kunna bli mycket klargörande juridiska processer. Du som läser spanska kan läsa mer i tidningen el espectador.

Wednesday, October 24, 2007

och två till

I dag mördades ytterligare två kandidater i det colombianska valet nu på söndag. Gratiniano Murcia o Liliana Polania, båda från partiet Convergencia och lokal- och regionalpolitiker i kommunen Cartagena del Chairá respektive provinsen Caquetá, sköts efter ett möte ihäl av vad som uppges vara Farc-förband. Murcia är den andra kandidaten till kommunfullmäktige i Cartagena del Chairá som mördas (i juli, i kampanjens början, dödades hennes kollega Fabio Valdelamar) och hittills har sex kandidater i regionen avrättats. Convergencia är ett av alla de colombianska partier som står anklagat (en av grundarna fängslades just) för att vara startat (och fortfarande styrt) av mäktiga politiker med starka band till de illegala högermiliser som, tillsammans med Farc, i två decennier satt skräck i landsbygdens folk. Med hänvisning till regeringen Uribes oförmåga att garantera säkerheten för söndagens kandidater har vänsterpartiet Polo Democrático av säkerhetsskäl beslutat dra tillbaka två kandidaturer i Caquetá. Trots att nu 27 personer dödats i anslutning till valet deklarerade nyss OEA, de amerikanska staternas organisation, att valet som sådant inte är hotat. Enligt OEA står Farc för den dominerande delen av det valrelaterade våldet (i Farcs analys är de colombainska valen "illegitima") och organisationen, bestående av 23 länder, menar att även om om våldsnivån är extremt hög så har den gått ner sedan tidigare val. I söndagens val ska colombianerna, bland annat, välja 32 guvernörer, 1 098 borgmästare, 418 delstatsparlamentsledamöter samt tillsätta ytterligare över 18 000 förtroendevalda.

Tuesday, October 23, 2007

två till

sen jag igår skrev ett inlägg om colombias stundande val har två attacker till gjorts. igår mördades den liberala politikern elmar eliel durán cano i provinsen cauca och samma dag utsattes john eduarth monje, kandidat till kommunfullmäktige för konservative partiet, för ett attentat som tiilskivs farc. monje klarade sig, men en av hans livvakter skadades. det är sex dagar kvar till valet, och antalet valrelaterade mord börjar nu närma sig siffran för 2003 års val. huh.

Monday, October 22, 2007

Ännu en vänster

När Colombia nu på söndag går till val ligger ett stort antal lik i valkampanjens kölvatten. På bara två veckor har 19 kandidater mördats och i torsdags deklarerade inrikesministern uppgivet att staten inte kan garantera säkerheten för de valbara. Våldet är, som man säger här, överallt.

Söndagens val har kallats ett av de viktigaste någonsin och gäller inte president eller kongress utan vilka guvernörer, borgmästare och regionala och lokala församlingar som ska styra det land som just nu genomlever en både humanitär och politisk kris. Över tre miljoner människor är på flykt undan strider mellan paramilitära grupper och gerillan, och det senaste året har hela det politiska systemet visat sig smittat av allianser mellan illegala högermiliser och mäktiga politikerfamiljer. Och just nu pågår en process där även presidenten står anklagad för att ha lejt mördare.

I dag konstaterade Colombias största tidning El Tiempo att många av de partier som är aktuella på söndag grundats av personer som står anklagade för fasansfulla brott, ibland regelrätta massakrer. De i många avseenden redan bevisade allianserna mellan högerpolitiker och narkotikabaserade terrornätverk ger gerillan, främst leninistiska Farc, ett sorts fribrev att ha ihjäl de politiker man – rätt eller fel – anser ingå i den colombianska maffian. Resultatet är ett extremt infekterat klimat där det kan vara förenat med livsfara att både rösta och inte rösta, och värst är det som vanligt på den feodala landsbygden (i stort sett hela Colombia är ”kontrollerat” av antingen Farc eller paramilitära grupper).

I detta perspektiv framstår huvudstaden Bogotá som en sorts hälsosam oas. Här kan inte bara den traditionella eliten utan även fattiga agera politiskt fritt (det vill säga stödja ett eller annat politiskt alternativ utan att riskera livet) och detta faktum ser nu ut att än en gång leda fram till vänsterstyre i megastaden. Bogotá har sen början av nollnolltalet styrts av vänsterpartiet ”El Polo Democrático” och för bara ett par veckor sedan såg det ut som om söndagens val skulle leda fram till seger för högerns borgmästarkandidat Henrique Peñalosa. Saken fick emellertid ett helt nytt ljus i morse när tidningarna redovisade opinionsundersökningar som visade att vänsterns Samuel Moreno nu i raskt takt passerat Peñalosa och med all sannolikhet – dagens siffror gav Moreno ett försprång på 16 procentenheter – vinner den även i nationellt politiskt perspektiv mycket viktiga posten som regent i huvudstaden.

Av alla stora politiska händelser som präglat Colombia de senaste åren är just framväxten av en demokratisk vänster en av de viktigaste. För två decennier sen lanserades på bred front ett vänsterparti (Unión Patriótica, UP) men kopplingarna till Farc var på flera håll uppenbara och den internationella närvaron var då så liten att högerns miliser utan vidare kunde mörda UP:s företrädare i ett skandalöst politiskt blodbad (flera tusen av UP:s kandidater sköts ihjäl på bara några år). I dag har demokratin – åtminstone i större städer – en bättre chans; ”El Polo” har på ett helt annat sätt hållit sig ren från väpnade grupper och, som dagens El Tiempo konstaterar, ”byggt en framgångsrik politisk struktur som visat sig mycket disciplinerad och stark.” Men lika viktigt för att demokratin ska få en chans i Colombia är den under de senaste åren snabbt ökade internationella närvaron i landet. Söndagens val blir sannolikt det bäst övervakade någonsin, och med det globala genomslaget för mänskliga rättigheter har flera viktiga framsteg gjorts som ger skäl att tro att Colombia inom ett par decennier kan komma att bli inte bara en nominell utan en reell demokrati.

Även om helgens val inte direkt handlar om presidentposten eller kongressen – nästa presidentval är 2010 och förra året omvaldes högerns Alvaro Uribe med stor marginal – är det självklart att kampen om huvudstaden också får blickar att falla på framtiden och presidentpalatset. Om vänsterns succéer i Bogotá kröns med seger på söndag befästs en politisk dynamik där det liberala partiet gått i graven och all politik nu är en kraftmätning mellan två tydliga poler; den kristna högern och den nya vänstern. Eller som El Tiempo, helt riktigt, slår fast: ”En seger för Samuel Moreno nu på söndag skulle betyda åtta års oavbrutet vänsterstyre i Bogotá, ett faktum som utan tvekan kommer spela en avgörande roll i 2010 års slag om presidentposten.”

Thursday, October 04, 2007

guevara

sitter på tåget hem efter en föreläsning inför sex boliviaresenärer o läser sågningar av björn kumms nya biografi om che guevara. begrep man ju att den skulle bli. sågad. läste ett utdrag i manas nya temanummer om latinamerika o det var inte skoj. liksom skrivet mer med aggression än ambition. varken katrine kielos (ab) eller peter fröberg (dn) imponeras o konstaterar helt riktigt att kumm inte lyckas ta sig förbi ikonen guevara. men så är det heller ingen lätt uppgift han har; för ett par år sen kom en av världens bästa politiska böcker någonsin - john lee andersons che guevara-biografi (finns på svenska) - o för den som inte orkar läsa två biografier om che är det inget svårt val. anderson. där kumm halvtrött tröskar fram på en grå åker av osorterade fakta gör anderson allt det peter fröberg önskar av kumm, dvs "gestalta, analysera och sedan placera Che Guevaras gärning i ett större sammanhang." det sköna med amerikanska vänsterskribenter är att de inte dras med den svenska vänsterns konstiga komplex utan på ett helt eget o frihetligt sätt resonerar med alla fakta på bordet o inte försöker stoppa det som inte passar under bordet. säkert minns ni debaclet i somras om hugo chávez och tevekanalen rctv o en massa märkliga ställningstagande för eller emot från vänster till höger. jämför eva björklunds hjärnslöa text om saken i mana med dorothy kronicks artikel Hugo Chavez's Television Crisis i american prospect. en rätt rättvisande bild av skillnaden i intellektuell kvalite mellan svensk o amerikansk vänsterjournalistik.