kejsarens alla kläder

Efter veckans våldsamma tumult då peronister av olika snitt drabbade samman i Buenos Aires domineras tidningarna helgbilagor av frågan om vilket arv Juan Domingo Peron, generalen som ännu dyrkas av argentinsk arbetarklass, egentligen lämnade efter sig. Sociologen Carlos Altamirano, intervjuad i La Nacion, säger följande om den rörelse som på 1990-talet stod för extrem nyliberalism (Carlos Menem) men som nu lika bekymmerslöst kan ledas av nationellt orienterad socialdemokrati (dagens peronistiske president Nestor Kirchner är nära ideologisk vän till Hugo Chavez): ”Peronismen är omöjlig att placera på en högervänsterskala. Det är ingen ideologisk rörelse även om den rymmer vissa ideologier inom sig, men i dess genetiska kod ligger en särskild känsla för maktutövning och en fallenhet för folklig kommunikation. Idén om demokrati som ett direkt och omedelbart uttryck för det enade Folket, betraktat som en solid enhet, är en given del av dess kultur.” En annan analytiker, Carlos Strassner, är mer kortfattad: "Peronismen har i dag reducerats till en känsla och är mest en nostalgisk dröm om social rättvisa."