blått blir rött

Lyssnade just på dagens Studio Ett o hörde Anders Borg uttala sig - nästan trovärdigt - som feminist o sen ett inslag om hur Nicolas Sarkozy nu försöker lansera sig som miljökämpe i det på många sätt (tex miljöpolitiskt) så efterblivna Frankrike. Intressant, även om det inte är svårt att se en fet portion populism i högerns vändningar. För en vecka sen satt jag i New York o pratade politik med en flata som hade svårt för Hillary o älskade Barak, men det intressanta var inte det utan hennes inställning till Rudy Giuliani, republikanernas sannolika presidentkandidat. "Jag blir", sa hon, "sååå lättad om han blir deras kandidat, he is not evil - he is liberal at heart". Skälet är förstås att Giuliani, högerns man, är en mycket mer progressiv person än demokraternas ledare på säg sextiotalet (precis som Anders Borg på många sätt står till vänster, i en någorlunda vettig definition av det ordet, än säg Tage Erlander). Tiden, o vänstern, har flyttat nutidens höger till vänster om dåtidens vänster. Det är en stor förändring, o i dessa tider av vänsterns dåliga självförtroende är det på nåt sätt viktigt att då o då säga. Det politiska trycket i moderniserande riktning har kommit från vänster. Alltid.