guevara

sitter på tåget hem efter en föreläsning inför sex boliviaresenärer o läser sågningar av björn kumms nya biografi om che guevara. begrep man ju att den skulle bli. sågad. läste ett utdrag i manas nya temanummer om latinamerika o det var inte skoj. liksom skrivet mer med aggression än ambition. varken katrine kielos (ab) eller peter fröberg (dn) imponeras o konstaterar helt riktigt att kumm inte lyckas ta sig förbi ikonen guevara. men så är det heller ingen lätt uppgift han har; för ett par år sen kom en av världens bästa politiska böcker någonsin - john lee andersons che guevara-biografi (finns på svenska) - o för den som inte orkar läsa två biografier om che är det inget svårt val. anderson. där kumm halvtrött tröskar fram på en grå åker av osorterade fakta gör anderson allt det peter fröberg önskar av kumm, dvs "gestalta, analysera och sedan placera Che Guevaras gärning i ett större sammanhang." det sköna med amerikanska vänsterskribenter är att de inte dras med den svenska vänsterns konstiga komplex utan på ett helt eget o frihetligt sätt resonerar med alla fakta på bordet o inte försöker stoppa det som inte passar under bordet. säkert minns ni debaclet i somras om hugo chávez och tevekanalen rctv o en massa märkliga ställningstagande för eller emot från vänster till höger. jämför eva björklunds hjärnslöa text om saken i mana med dorothy kronicks artikel Hugo Chavez's Television Crisis i american prospect. en rätt rättvisande bild av skillnaden i intellektuell kvalite mellan svensk o amerikansk vänsterjournalistik.