Ännu en vänster

När Colombia nu på söndag går till val ligger ett stort antal lik i valkampanjens kölvatten. På bara två veckor har 19 kandidater mördats och i torsdags deklarerade inrikesministern uppgivet att staten inte kan garantera säkerheten för de valbara. Våldet är, som man säger här, överallt.

Söndagens val har kallats ett av de viktigaste någonsin och gäller inte president eller kongress utan vilka guvernörer, borgmästare och regionala och lokala församlingar som ska styra det land som just nu genomlever en både humanitär och politisk kris. Över tre miljoner människor är på flykt undan strider mellan paramilitära grupper och gerillan, och det senaste året har hela det politiska systemet visat sig smittat av allianser mellan illegala högermiliser och mäktiga politikerfamiljer. Och just nu pågår en process där även presidenten står anklagad för att ha lejt mördare.

I dag konstaterade Colombias största tidning El Tiempo att många av de partier som är aktuella på söndag grundats av personer som står anklagade för fasansfulla brott, ibland regelrätta massakrer. De i många avseenden redan bevisade allianserna mellan högerpolitiker och narkotikabaserade terrornätverk ger gerillan, främst leninistiska Farc, ett sorts fribrev att ha ihjäl de politiker man – rätt eller fel – anser ingå i den colombianska maffian. Resultatet är ett extremt infekterat klimat där det kan vara förenat med livsfara att både rösta och inte rösta, och värst är det som vanligt på den feodala landsbygden (i stort sett hela Colombia är ”kontrollerat” av antingen Farc eller paramilitära grupper).

I detta perspektiv framstår huvudstaden Bogotá som en sorts hälsosam oas. Här kan inte bara den traditionella eliten utan även fattiga agera politiskt fritt (det vill säga stödja ett eller annat politiskt alternativ utan att riskera livet) och detta faktum ser nu ut att än en gång leda fram till vänsterstyre i megastaden. Bogotá har sen början av nollnolltalet styrts av vänsterpartiet ”El Polo Democrático” och för bara ett par veckor sedan såg det ut som om söndagens val skulle leda fram till seger för högerns borgmästarkandidat Henrique Peñalosa. Saken fick emellertid ett helt nytt ljus i morse när tidningarna redovisade opinionsundersökningar som visade att vänsterns Samuel Moreno nu i raskt takt passerat Peñalosa och med all sannolikhet – dagens siffror gav Moreno ett försprång på 16 procentenheter – vinner den även i nationellt politiskt perspektiv mycket viktiga posten som regent i huvudstaden.

Av alla stora politiska händelser som präglat Colombia de senaste åren är just framväxten av en demokratisk vänster en av de viktigaste. För två decennier sen lanserades på bred front ett vänsterparti (Unión Patriótica, UP) men kopplingarna till Farc var på flera håll uppenbara och den internationella närvaron var då så liten att högerns miliser utan vidare kunde mörda UP:s företrädare i ett skandalöst politiskt blodbad (flera tusen av UP:s kandidater sköts ihjäl på bara några år). I dag har demokratin – åtminstone i större städer – en bättre chans; ”El Polo” har på ett helt annat sätt hållit sig ren från väpnade grupper och, som dagens El Tiempo konstaterar, ”byggt en framgångsrik politisk struktur som visat sig mycket disciplinerad och stark.” Men lika viktigt för att demokratin ska få en chans i Colombia är den under de senaste åren snabbt ökade internationella närvaron i landet. Söndagens val blir sannolikt det bäst övervakade någonsin, och med det globala genomslaget för mänskliga rättigheter har flera viktiga framsteg gjorts som ger skäl att tro att Colombia inom ett par decennier kan komma att bli inte bara en nominell utan en reell demokrati.

Även om helgens val inte direkt handlar om presidentposten eller kongressen – nästa presidentval är 2010 och förra året omvaldes högerns Alvaro Uribe med stor marginal – är det självklart att kampen om huvudstaden också får blickar att falla på framtiden och presidentpalatset. Om vänsterns succéer i Bogotá kröns med seger på söndag befästs en politisk dynamik där det liberala partiet gått i graven och all politik nu är en kraftmätning mellan två tydliga poler; den kristna högern och den nya vänstern. Eller som El Tiempo, helt riktigt, slår fast: ”En seger för Samuel Moreno nu på söndag skulle betyda åtta års oavbrutet vänsterstyre i Bogotá, ett faktum som utan tvekan kommer spela en avgörande roll i 2010 års slag om presidentposten.”