Wednesday, February 13, 2008

latinoläsa

har fått ett par mejl med frågor om lästips från folk som ska resa till latinamerika. här några förslag sorterade på språk (tar bara med sånt som har ett kontinentalt perspektiv, du som ska till ett speciellt land kan ju kommentera o fråga mer specifikt):

engelska:
# michael reid. forgotten continent (yale). helt ny o skriven av the economists man i latinamerika. argumenterar för de så kallat "icke-populistiska" lösningarna gentemot chavez, morales, correas o ortegas projekt. menar att de stora vinnarna på kontinenten är de som flyttat till storstäderna o att limas och sao paulos arbetarklasser kommer vara betydligt gladare än caracas om tio år.
# vijay prashad (red). dispatches from latinamerica - on the frontlines against neoliberalism (south end press). antologi med många av de marxistiska intellektuella - emir sader, raul zibechi, sue branford, etc - som på senare tid varit engagerade i laatinamerikas nya vänster. bra som motvikt till reid.
# sylvia chant. gender in latin america (lab). lysande genomgång av genusproblematik i latinamerikansk kontext. insiktsfullt om machismo, madonnakult, abort, prostitution, katolsk maskulinitet, moderskapsideal, etc.
# jorge castaneda. utopia unarmed - the latin american left after the cold war (vintage). kom redan 1993 men ger en djup o mkt bra bakgrund till det latinamerika vi ser i dag, dessutom underbart berättad.

svenska:
# jon lee anderson. che guevara (leopard). den bästa politiska journalistik som någonsin skrivits o handlar inte bara om ches fantastiska öde utan också till stor del om latinamerika, dess historia, problem o politik. finns i pocket. ett måste.
# kalle holmqvist. den nya världen (murbruk). helt ny liten reportagebok om venezuela, bolivia o chile o "det nya latinamerika". har inte hunnit läsa än o gissar den är helt okritiskt hyllande av morales o chavez o förutsägbart sågande av chiles socialdemokrati (holmqvists förra bok om venezuela var lite trög på det sättet), men är säkert mkt läsvärd som motvikt till allt tokigt som skrivs om "populismen" på svenska högerns ledarsidor.
# john charles chasten. latinamerikas historia (historiska media). lättkonsumerad historiebok. översatt från engelska. finns dessvärre ej i pocket.

spanska:
# rafael osíos cabrices. el horizonte encendido (debate). reportage från många delar av kontinenten av ung venezolansk journalist.
# josé seoane (red). movimientos sociales y conflicto en america latina (clacso). sida-stödd antologi om olika folkrörelsers mer eller mindre framgångsrika organisationsförsök de senaste decenniet. akademisk, men intressant.
# susana checa (red). realidades y coyunturas del aborto (paidos). få saker är så upplysande om latinamerika som att följa abortfrågans utveckling över kontinenten. bidrag från feministisk kamp i olika länder kring en fråga som är viktigare än alla andra. dock svår att få tag på i sverige, gissar jag.

o så lite specifikt om mitt älskade colombia för jag ser att david öhnell är på väg hit:

# steven dudley. walking ghosts - murder and guerilla politics in colombia (routledge). ett nytt o bra försök o förklara varför det vackraste av latinamerikas länder också blev det blodigaste.
# mark bowden. killing pablo (penguin). bowden är en av många latinamerikaintresserade gringo-författare som skriver som en gud. mordet på pablo escobar, "the worlds greatest oulaw", är en gastkramande historia.
# alfredo rangel (red). el poder paramilitar (planeta). bara en av tiotals böcker som kommit det senaste året om det paramilitära fenomenet i colombia. har inte hunnit läsa mer än ett kapitel. mkt bra.
# alfredo molano. the dispossessed (haymarket). alfredo molano är colombias bästa skildrare av det egna landet o dess brutala motsättningar. denna bok är en upptagning av vittnesmål från några av landets nu 3,8 miljoner interflyktingar - colombias största trauma. en av flera av hans böcker som finns på engelska.
# fredrik jansson (red). colombia - möten med landet, folket och konflikten (murbruk). helt ny antologi med korta texter, snarast artiklar, av colombiaintresserade svenskar. samlar allt från stalinistiska farc-hyllningar till kristna riksdagsledamöters fromma förhoppningar. lite pinsam vänsteristisk slagsida, o en salig blandning av allt möjligt som legat i skrivbordslådor - men samtidigt en mkt välkommen bok.

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Detta taget ifrån en annan blogg, vad tycker Magnus Linton om detta?

Venezuela har under sin president Hugo Chávez upplevt en dramatisk ökad tillväxt och en stark positiv ekonomisk utveckling, något som förbryllat många utomstående betraktare som fortfarande tror på de nyliberala myterna om att en stärkt offentlig sektor, högre skatter och ökade offentliga investeringar är negativt för ekonomin. Under Hugo Chávez har skatterna höjts på oljeinkomsterna så att de nu motsvarar de skatter som vårt grannland Norge tar in, och de ökade inkomsterna har investerats i bl. a. utbildning och hälsovård. Som ett resultat av detta har arbetslösheten kraftigt sjunkit i Venezuela och andelen av befolkningen som lever i fattigdom har halverats: från 55.1 % 2003 till 27.5 % 2007.

Ofta påstås denna positiva ekonomiska utveckling enbart bero på det höga oljepriset, men detta kan knappast förklara varför Venezuelas starka ekonomiska tillväxt är högre än andra oljeproducerande länder som t. ex. Nigeria. Denna ekonomiska rapport visar också att Venezuelas regering har fört en framsynt ekonomisk politik och passat på att använda de ökade oljeinkomsterna till att bl. a. betala av statsskulden, vilket gör att landet står väl rustat även om oljepriserna skulle sjunka med hela 20 %.

Den kraftigt ökade ekonomiska tillväxten, som var hela 10.6 % 2006 och 8.4 % 2007, kan alltså inte bortförklaras enbart genom tillfälliga effekter av ett högt oljepris på världsmarknaden, utan beror också på en klok och framsynt ekonomisk politik som ökat den inhemska köpkraften via en kraftigt ökad levnadsstandard hos den fattiga delen av befolkningen, och en omfördelning från den rika oligarkin till de mindre bemedlade.

Dessa väldokumenterade ekonomiska fakta från Venezuela skiljer sig markant från de dåligt underbyggda ekonomiska eländesskildringar från t. ex. Magnus Linton eller som uttalats av andra självutnämnda Venezuelaexperter och "vänsterförnyare". Det finns många fördomar om Venezuela, dess ekonomi och demokrati, men dessa bygger sällan på några välunderbyggda fakta utan snarare på löst tyckande och flummiga och svepande fördomar, som så ofta hos Magnus Linton. Verkligheten och de hårda ekonomiska indikatorerna från Venezuela visar istället klart och tydligt att ökade offentliga investeringar och en närmast nykeynesiansk expansiv ekonomisk politik stärker den ekonomiska tillväxten, vilket står i stark kontrast till de nyliberala ekonomiska teorier som på lösa grunder påstår motsatsen.

Dessa positiva resultat från Venezuela visar också att vänsterkrav i Sverige, som t. ex. 200 000 nya jobb i offentlig sektor, är både realistiska och rimliga och sannolikt skulle vara positivt även för tillväxten i vårat land, i stark kontrast mot vad de räddhågsna civilsamhällesutopisterna i VägValVänster påstår: att sådana krav skulle vara "orealistiska" eller uttryck för någon slags dogmatisk "kommunism". Det är hög tid att ta bladet från munnen och våga säga det självklara: en stärkt offentlig sektor är positivt för ekonomin och nyliberalerna och de självutnämnda "vänsterförnyarna" har haft fel även i denna fråga. Ingen rädder för den offentliga sektorn här...

Ett enda orosmoln finns möjligtvis på Venezuelas ekonomiska horisont: inflationen har ökat på senare år, och har varit över 20 %. Denna ökade inflation är förmodligen ett kortsiktigt pris för den stärkta inhemska köpkraften och den ökade levnadsstandarden hos landets fattiga befolkning som har gjort att efterfrågan på konsumtionsvaror f. n. överstiger tillgången. Som en följd av detta har det uppstått brist på vissa konsumtionsvaror, bl. a. mölk och kyckling. Ökade livsmedelspriser är dock ingenting som är unikt för Venezuela, utan är någonting som vi även drabbats av i Sverige på senare år, bl. a. eftersom många jordbruksprodukter nu istället används till etanol.

Venezuelas problem med hög inflation ska dock inte överdrivas. I diagrammet ovan visas den årliga inflationen i Venezuela sedan 1950-talet. Visserligen är inflationen något förhöjd för tillfället, men den har varit betydligt högre tidigare, under 1980- och 1990-talen, innan Hugo Chávez kom till makten efter att ha valts till president 1999. Efter att Chávez blev president sjönk inflationen, vilket hans kritiker aldrig ger honom något erkännande för (se diagrammet ovan). Den som därför uttalar domedagsprofetior mot Hugo Chávez ekonomiska politik är både historiskt okunnig och politiskt omedveten. Den höga inflationen innan Hugo Chávez kom till makten avspeglade sannolikt en osund ekonomisk politik med alltför stark köpkraft hos den inhemska överklassen, en utveckling som nu brutits tack vare Hugo Chávez framsynta ekonomiska politik. Den som vill läsa mer om detta kan finna mer information hos den faktaspäckade bloggen "Oilwars".

11:17 AM  
Blogger magnus linton said...

a) nästan alla länder i latinamerika, inte minst högerstyrda colombia, har senaste åren upplevt en dramatiskt ökad tillväxt o fattigdomsminskning. det beror generellt på högkonjunktur o med tanke på att många länder inte har nån gudasänd snabblösning som venezuela har i form av oljan så är deras bedrifter inte mindre imponerande än hugos.

b) jag har vid flera tillfällen berömt chavez höjda skatter på oljeutvinning o också hyllat evo morales då han - efter recept från venezuela - gjorde likadant i bolivia. de som skriver att mina beskrivningar av venezuela oftast består av elendeskildringar är folk som inte kan eller orkar läsa.

c) siffrorna ovan ska du ta med en nypa salt. var kommer de ifrån? sannolikt oftast från regeringen själv. att minska fattigdom kan man - om man som chavez har en gigantisk plånbok - göra snabbt genom att dela ut mat o ge människor jobb i skyddade verkstäder. men vad händer om statens pengar tar slut? det är skillnad på att skapa system som lever av sig själv o system som bara lever om rätt man håller i statens plånbok.

d) jag vet att trög vänster inte klarar av mer komplicerade budskap än dagisbarn, dvs att man bara ropar RÄTT eller FEL, men det jag skrivit om venezuela har försökt ta fasta på BÅDE sånt som är bra o dåligt. bra saker är en aktiv stat som stenhårt satsar på utbildning, en regering som ger fattiga möjlighet till akut sjukvård, som säger sanningar om usa o som aktivt jobbar för ett latinamerika som står på egna ben när det gäller energi o lån. dåliga saker är skenande inflation, att bygga en stat i staten (parallella system), sätta marknadsmekanismer ur spel, krigshetsa med colombia, personkult, enpartiambitioner, militarisering, korporativism, etc. vill du begripa nåt om venezuela så finns massor av bra böcker ute nu - läs dem i stället för fladdriga bloggar.

4:55 PM  

Post a Comment

<< Home