Wednesday, February 13, 2008

resa lätt är svårt

fick just följande mejl. svar nedan.
----
Tja Magnus.

Jag och en polare ska efter en del spanskastudier resa runt i Sydamerika i höst i ungefär ett halvår.

Det är några grejer jag undrar (kommer säkert fråga mer senare):

1. Är det lätt att åka tåg/buss från Ecuador till Peru och vidare till Bolivia?

2. Är det dyrt att leva i Venezuela? Deras valuta borde väl vara ganska dyr med tanke på oljan?

3. När jag var på Kuba förra sommaren var det första gången jag besökte ''tredje världen'' och i början agerade man ju som en riktig noob. En sak som jag dock aldrig riktigt ''lärde'' mig var hur man skulle förhålla sig till tiggeri och det faktum att man själv har asmycket pengar medan de flesta kubaner har det ganska knapert. Det kändes ju riktigt obehagligt att springa runt och ge ut allmosor, men samtidigt gjorde jag ju det själv ofta dricksvägen i hopp om att det skulle vara ett mer ''kamouflerat'' sätt att ''hjälpa till'' lite. När jag intervjuade/hade längre samtal med folk på ex ngn bar bjöd man ju på en drink och dylikt, men när det uppstod andra situationer var det ofta svårt att veta hur man skulle förhålla sig... Hur förhåller du dig till allt detta?

Bara en sådan grej som att köpa ngt till en familj man bott hos tycker jag kan kännas lite smått obehagligt även om jag gör't själv... Man känner sig ju hela tiden som en pajas, hur man än gör.

Hoppas du hajar vad jag menar. Inser själv att frågan kanske är lite korkad men wtf. Vill gärna höra din ''åsikt'' i ämnet. Känner verkligen att det är svårt att veta hur man ska förhålla sig (antar att det är olika i olika länder också?).

/August ''nybörjarn'' Torngren Wartin
----
hej august. yep, är svårt att vara de facto-rik i den fattiga världen, särskilt på kuba. här ett par korta svar:
1) har aldrig åkt ecuador till bolivia över peru men är helt övertygad om att det inte är några problem. peru är ett extrem väl utvecklat turistland o bussnätet är välfungerande i alla latinamerikanska länder.
2) venezuela är mkt billigt just nu. tänk dock på följande: eftersom chavez har fryst växelkursen o inflationen skenar så måste du växla svart - alla gör det - för att inte förlora gigantiska summor. bankkursen är helt artificiell, när jag var där senast fick vi dubbelt så mkt för våra colombianska pesos på gatan. bankomater funkar inte heller längre för utlänningar i venezuela så du måste ta med dej en jävla massa dollar eller euro om ni ska vara där länge. helt sjukt detta, men när det gäller finansiella funktioner är landet på väg i graven.
3) tiggeri är svårt o ha en klar linje inför. jag försöker låta bli att bara passivt ge bort pengar men i stället köpa så mkt som möjligt i den lägre skalan av ekonomin, dvs informella sektorn; dricka juice i gatustånd, putsa skorna då o då, köpa tidning av kvinnorna på gathörnen i stället för på snabbköpet, inte tvätta kläder själv utan lämna till nån som vill tjäna pengar på det, ofta köpa godis o nötter tuggummi o annat som jag faktiskt VILL ha när sånt erbjuds (vilket det ju gör hela tiden), ge normal dricks (inte tokmycket) om nån ger mig nån service jag faktiskt har nytta av, etc. de gånger jag hyrt bil har jag tex alltid tackat ja till den tvätt som ofta erbjuds av gatugrabbar. här i bogota konsumerar vi massor av ved till vår öppna spis (bor kallt) o då köper vi alltid av en halvt utslagen man som numera har en rätt stadig inkomst på sin vedförsäljning på bara mej o min tjej. allt detta gäller förstås inte på kuba där den sortens försök att överleva är förbjudna, men i övriga latinamerika försöker jag förhålla mig så. tiggeri är förnedrande för alla inblandade o en praktik man gärna vill undvika att underhålla, men ibland kan man ju inte låta bli. generellt brukar jag mer försöka stödja sånt som ser ut att ha nån sorts långsiktighet o kvinnor mer än män då jag lever i den kanske sexistiska föreställningen att de är mer ansvarsfulla o att pengar de får oftare går till barn o skolböcker o mat medan mäns pengar mer tenderar gå till sprit o droger.

well august, detta i alla hast. hoppas det blir en grym resa. en fråga bara: du frågan om venezuela, ecuador, peru o bolivia. ser ut som ni hoppar över den givnaste pärlan på den andinska strängen - colombia. är det så? mkt sorgligt i så fall, men kanske begripligt om ni fortfarande är svaga i spanskan. colombia är en dröm jämfört med de andra länderna.

12 Comments:

Anonymous August said...

Tack för ett utförligt svar! Det uppskattas något oerhört!

Om jag ska vara ärlig så tänkte vi strunta i Colombia främst för att vi tyckte det verkade riskabelt att färdas genom landet och vidare mot Ecuador med tanke på den våldsamma situationen. Men detta kanske enbart gäller vissa delar av Colombia som enkelt kan undvikas? Skulle hemskt gärna besöka lamdet men är lite feg, och vet inte riktigt om vi har råd ifall vi måste flyga från Venezuela till Bogota för att undvika att färdas på landet. Och är det Bogota eller landsbygden som är fantastisk eller både och?

3:29 PM  
Blogger magnus linton said...

colombia ligger ju kvar så ni kan lugnt ta det nästa resa, om det blir fler. caracas-bogota är inga problem att åka per buss o inte heller vidare ner mot ecuador. är sorgligt att så många hoppar över colombia med tanke på att det kommer o vara betydligt farligare för er o vistas downtown caracas än att åka buss genom colombia. har aldrig varit på en värre plats än caracas centrum. mkt otäckt. i colombia är det framför allt landsbygden som är fantastisk, men också bogota är en kulturellt mkt intressant plats. en megastad. att resa från caracas till bogota är lite som att åka från skövde till stockholm. svårt att hitta ens en bokhandel i caracas, än mindre en vettig tidning o absolut inte kvarter som går att flanera i. ska inte ta ner era förväntningar o venezuela är förstås politiskt hur intressant som helst, men i övrigt är caracas ett enda stort skithål.

5:51 AM  
Anonymous August said...

Jo, hade faktiskt hört det där från en del folk som besökt Venezuela. Vi börjar lite smått fundera på att skippa Venezuela/Kuba och börja i Bogota istället.

Men du menar alltså att det är få delar av Colombia som är farliga? Tex områdena runt Bogota, är det ok att vistas där?

Tack återigen för dina svar!

1:53 PM  
Blogger magnus linton said...

fatta inga förhastade beslut august. att caracas suger som stad o venezuela är ett av världens mest kulturfattiga länder - allt usa-kopierat - betyder inte att det inte är extremt intressant POLITISKT just nu. en del politiskt intresserade blir bedrövade av att besöka dagens venezuela, andra blir mkt upplyfta av "revolutionen" - kan vara bra att skapa sig en egen åsikt. men om resan mer är semsester skulle jag skippa venezuela för colombia, lite beroende på hur er spanska är. att resa i colombia är relativt ofarligt i dag, men den som inte pratar spanska kan känna sig lite lost ibland. paramilitären kontrollerar norra landet vilket betyder att det är totalt safe för er. gerillan kontrollerar södra delarna av landet vilket innebär viss kidnappningsrisk, men håller man sig till de kända resmålen o inte ger sig ut på privata äventyr är det inga problem. regionen runt bogota är en av få delar där den reguljära militären har kontroll vilket också betyder att det är lugnt för er. ett helt säkert alternativ kunde vara att ni gör norra colombia plus bogota o sen tar ett flyg till ecuador.

6:30 PM  
Anonymous August said...

Anledningen till att jag ville dra till Venezuela var ju från början främst pga det politiska läget i landet (kände inte till/hade ingen riktiga förväntningar vad gäller ''kulturen''). Men känns ju som man borde lära sig riktigt bra spanska först. Visst jag förstår mkt av det folk säger men tala är jag än så länge rätt kass på. Börjar luta lite mer åt att bo ngnstans ett längre tag först. Kanske Bogota, vem vet?

Jaja, får se hur det blir! Tack som sagt för dina upplysningar!

/August

10:51 PM  
Blogger Björn said...

Tjena Magnus! Paramilitären kontrollerar norra Colombia och gerillan har södra landet. I Bogotá är det statens väpnade styrkor som har tagit över. Men hur är det i Medellín? Mitt intryck är att det framför allt är staten som har övertagit våldsmonopolet även där. Men samtidigt verkar det som om de jämförelsevis nya högerextrema grupperna Aguilas Negras, de svarta örnarna, härjar i Medellíns fattiga stadsdelar.
Det skulle vara intressant att höra hur du ser på det här.
Själv slogs jag i slutet av 2007 av hur lugnt Medellín har blivit. Frågan är alltså på vems villkor detta lugn råder.
Ha det gott!
/Björn Dickson

9:29 AM  
Blogger magnus linton said...

hej björn. har tyvärr rätt dålig koll på medellín men min bild är ungefär att paramilitären också där har stärkt sin positioner o kontrollerar stora delar av favelorna, samtidigt som en mandatperiod med borgmästaren sergio fajardo, en sorts sosse som bisarrt nog är lierade med uribismon men progressiv i stora delar av sin politik, via en mkt aktiv stadspolitik gjort jätteförändringar i staden. det är lite samma process som pågår i bogota där ju stan är helt förändrad efter de tre senaste borgmästarna. vad som är läskigt är att dessa förbättringar mest är för medel- o överklassen. allt har blivit säkrare, utländska investeringar förnyar stadskärnorna, överallt blommar kulturella projekt, nya restauranger poppar upp varje dag, etc - medan de som lever i meddellins eller bogotas favelor inte märkt nån direkt skillnad. var själv i medellín för en månad sen o slogs av samma sak - lugnet, gatulivet, glädjen. en fantastisk stad. men som sagt: för vem? nedan är första stycke i Forrest Hyltons essä "Medellíns makeover" i New Left Review. hela texten kan köpas på deras webbplats för ett par dollar.

In the face of a string of leftist successes in the Andes, with radical-populists elected in Venezuela, Bolivia and Ecuador, the Right can boast one spectacular triumph. Medellín, the most conservative city in Colombia, the continent’s most conservative country, has been undergoing a dramatic boom for the past few years. Levels of high-rise construction now surpass those of Los Angeles and New York combined. Since 2002, the profusion of apartment towers, luxury hotels, supermarkets and shopping malls has been breathtaking. The country’s largest conglomerates and over seventy foreign enterprises now have their Colombian headquarters in Medellín, among them Phillip Morris, Kimberly Clark, Levi Strauss, Renault, Toyota and Mitsubishi. A 30,000 square-foot convention centre opened in 2005, and over a dozen international conferences have been held there annually, generating more than $100 million in investment and business deals. Medellín’s fashion industry is at present second only to São Paulo’s; its medical sector is a Latin American leader in organ transplants, aids and cancer research. An upscale museum-park complex in the city centre, replacing the old outdoor market and red-light district, houses the work of world-renowned Medellín artist, Fernando Botero, with his sculptures featured in an open-air setting.

6:18 PM  
Blogger Björn said...

Tack Magnus! Skön beskrivning av Fajardo! Snackas det fortfarande om att han aspirerar på att bli näste president? Eller är alla inställda på ändrad konstitution och ytterligare en period med Uribe?
Jag åkte runt i Medellíns kåkstäder med en taxichaffis som själv hade överlevt obeskrivligt våld. Det fanns gott om beväpnade män i grön uniform, vilket fick mig att tänka att staten kanske har övertagit våldsmonopolet i Medellín, trots allt. Samtidigt hör man ju om att Águilas Negras rensar bort "oönskade sociala element".
Jag fick hur som helst intrycket att Fajardos projekt också hade gett smulor till de fattiga, i form av bättre kollektivtrafik med Metrocable samt nya skolor och bibliotek. Både i Santo Domingo Savio och i Comuna 13 såg jag klara tecken på en vändning till det bättre.
Följer din blogg troget
/Björn

7:26 PM  
Blogger magnus linton said...

fajardo är som andra sugen på o bli president o det vore nog toppen: ung, feminist (well...), vänster (i nån mening) o så vitt jag vet någorlunda ren från kopplingar till knarkfamiljerna. väldigt populär i medellín. hans efterträdare o politiskt allierade är en mkt bra journalist o skrev den lysande boken "no nacimos pa semilla" för många år sen. o visst har det blivit förändringar även för fattiga, nåt som också gäller i bogota. här har skolor, bibliotek o sjukhus öppnats i de fattiga södra stadsdelarna som aldrig förr tack vare framför allt den senaste borgmästaren lucho garzon, men problemet är att andra offentliga ansvarsområden parallellt har försummats. vad gäller medellín tror jag det är riktigt att staten har ett mkt bättre grepp nu än för tio år sen, o det sorgliga här är ju lite att den dynamiken syns överallt; paramilitären går in o rensar bort gerillan, civila massakreras i dessa "svep" o sen kommer staten in efter utfört arbete o tar plats (o får cred för det). märkligt, eller bara helt logiskt, land colombia.

9:20 PM  
Blogger Björn said...

Ja, det är en galen logik. Men mitt all galenskap tycker jag att mycket verkar gå åt rätt håll i Colombia. När jag var där på 80-talet fanns inget hopp bland de fattiga och de som inte var fattiga planerade att lämna landet. Nu finns det optimism och till och med stolthet, i stället för hopplöshet och skam.
Och ärligt talat är det för mig underordnat om Fajardo ska betecknas som vänster eller höger. Huvudsaken är att han, liksom Lucho Garzón, har gjort en del bra grejer.

9:27 PM  
Blogger magnus linton said...

visst kan etiketter tyckas onödiga, men det finns mkt populism i politik här o oavsett om grabbarna som blir valda till presidenter eller borgmästare - sällan eller aldrig kvinnor - kallar sig vänster eller höger så är det viktigt för mig att förändringarna är a) långsiktiga och b) mest påtagliga för de fattiga massorna. den STORA positiva förändringen i colombia har hittills varit för den urbana medel- o överklassen.

10:06 PM  
Blogger Björn said...

Jepp, det är de redan gynnade i storstäderna som gynnas ännu mer! Hur det blir med långsiktigheten i förbättringarna får vi se.

10:21 PM  

Post a Comment

<< Home