död mans roll

när farc:s andreman raul reyes i dag rapporteras död - militären tog honom vid ett angrepp i södra colombia - är det bara en i en rad händelser som påverkar konflikten. för ett par veckor sen släppte gerillan den kidnappade clara rojas, en politisk högstatusfånge, o nu i onsdags frigav farc utan motkrav ytterligare fyra kidnappade av hög politisk rang (de poliser o militärer farc håller i fångenskap har mindre värde som handelsvaror på den politiska bytesmarknaden). yep, det här är vidrig business.

öppningen - dvs frisläppandena - har dirigerats av venezuelas president hugo chávez o har varit en nagel i ögat på colombias president alvaro uribe. när regeringen, vars krig mot farc stöds med ett okänt antal miljarder dollar av usa, nu meddelar att man haft ihjäl raul reyes är det förstås en gigantisk triumf för uribe o ett kliv mot att återta scenen från chavez. enligt försvarsministern handlar det om det "största nederlaget för farc i hela gerillans historia". reyes var länge gerillans internationella röst o har suttit i möten med många svenska politiker o företagsledare under en tour i europa i slutet av nittiotalet, o ingen tvekan råder om att ministern har rätt i att det är ett allvarligt slag mot den allt mer politiskt förvirrade rebellrörelsen. frågan är bara HUR allvarligt. det senaste året har colombiansk militär i strider dödat flera andra höga farc-ledare o spekulationerna är nu omfattande om vad som egentligen händer inom farc, en av världens starkaste gerillor.

teorierna går isär, men regeringen vill förstås med dagens triumf stärka sin version; att kriget är på väg att vinnas, att farc både politiskt o militärt är svagare än nånsin o att den colombianska konflikten snart är slut - bara man får ytterligare lite stöd från usa o europa. det är en bild som dock strider mot en mer omfattad uppfattning här; att kriget inte har en militär lösning utan bara en politisk, att så länge colombia inte gör upp med en rad strukturella sociala, ekonomiska o politiska problem kommer det alltid att finnas ett väpnat uppror, att det paramilitära fenomenet är långt ifrån löst o att farc bara dragit sig tillbaka till berg o djungler för att bida sin tid o snart återkomma. gerillaledningen, en samling äldre män, meddelade till exempel nyligen att 2008 skulle bli ett år av militär offensiv från farc:s sida.

den förre presidenten andres pastrana la för ett par dagar sen fram tesen att en inre strid pågår i farc mellan de politiska strategerna o de militära, o att senaste tidens frisläppanden - ett slags charmuppvisning inför det internationella samfundet - ska ses som ett led i de mer politiskt drivna revolutionärernas försök att återskapa bilden av gerillan som en politisk organisation med legitima krav i stället för den för farc förödande idé om "narcoterroristas" som regeringen med framgång övertygat världen om.

hugo chavez o piedad cordoba, en radikal liberal senator, har båda spelat stor roll i att förnya den politiska bilden av farc o för att få de kidnappade fria. hur raul reyes död påverkar de över 3000 kidnappade som farc håller i fångenskap är oklart, men det vanliga är att när farc lider nederlag så drabbas de kidnappade. de politiker som frigavs i veckan berättade fruktansvärda berättelser om hur framför allt den kidnappade expresidentkandidaten ingrid betacourt, farc:s mest "värdefulla" fångst, hade det. hon har, enligt de frigivna, hepatit b o är mycket sjuk. eller som en av dem sa: "ingrid är sakta på väg mot döden". en internationell kampanj för att snabbt få loss henne har just inletts, men det sorgliga är nu att raul reyes död kan bli betancourts död.