Friday, October 26, 2007

Gerillaförlust

Mitt i valspurten kunde den colombianska regeringen i dag slå sig för bröstet efter att militären lyckats döda den länge eftersökte gerillaledaren ”Martin Caballero”. Ytterligare 19 gerillakrigare dog i specialförbandets attack och på teve under hela torsdagskvällen visades bilder av en jublande stolt president och inrikesminister. Kriget mot Farc, är den image regeringen vill ha ut, är på väg att vinnas.

Caballeros död är en i en rad framgångar regeringen/militären haft under 2007 och enligt tidningen El Tiempo har totalt 1 443 gerillakrigare dödats bara i år, av vilka 90 betraktas som comandantes på hög eller mellannivå.

För två månader sedan kunde militären meddela att man dödat Tomás Medina, chef för Farc:s 16:e front och den som, enligt flera tidningar, då var högst ansvarig för koordineringen av gerillans narkotikahandel.

Martin Caballero var inte en av Farc:s allra högsta chefer men den viktigaste ledaren för de fronter gerillan har i landets norra delar och hjärnan bakom kidnappningen av Fernando Araujo, i dag Colombias utrikesminister, och ett misslyckat atentatsförsök mot Bill Clinton.

I militärattacken som slutade med Caballeros död deltog totalt 7000 soldater ur landets militär och specialstyrkor.

4 Comments:

Anonymous Lisa said...

Fast framgång? Gerillan retirerar väl knappast för att deras ledare knäppts, det torde väl alltid finnas nya krafter att ta över. Och är verkligen nya avrättningar rätt sätt att gå för att nå en fredlig lösning på konflikten?

1:15 PM  
Blogger magnus linton said...

menade förstås framgång ur regeringens perspektiv. inget dödande är en framgång i mitt perspektiv. finns ingen militär utan bara en politisk/social lösning på den här konflikten.

2:47 PM  
Anonymous Lisa said...

Jag menade självklart inte att du personligen ansåg att det var the way to go, mina frågor var av en halvt uppgiven och mer allmänt riktad karaktär.

Det här är visserligen en gigantisk fråga, men vad tror du personligen om fredsutsikterna i Colombia?

3:26 PM  
Blogger magnus linton said...

ar inte sa optimistisk. pa ett ytligt plan ser allt i o f s valdigt bra ut just nu: a) den process uribe dragit igang har (ratt oavsiktligt tror jag) blottlagt det paramilitara fenomenet pa ett satt som aldrig forr o dar finns ingen atervando, trasket masta rojas (tidningarna har gor faktiskt ett bra jobb just nu). b) den internationella narvaron har ar storre an nansin, vilket har en dampande effekt pa alla militara aktorer. c) en demokratisk vanster har fotts som nu star for en politiskt kreativ oppositon i stallet for de trotta elitperspektiv det liberala partiet statt for i decennier. etcetera. anda risker allt att sluta i katastrof: colombia ar inte bara ett i grunden feodalt samhalle (uppenbart sa fort man lamnar storstaderna) utan dartill helt nersmittat av det elande de hoga varldspriserna pa kokain skapar (det gar inte att halla nan borta fran en verksamhet som generarar sa enorma summor pengar som kokainhandel). det betyder att den grundlaggande sociala o politiska struktur som kravs for att demobiliseringsprocessen ska bli framgangsrik inte finns, vilket betyder att den amnesti som nu ges till de paramilitara massmordarna riskerar att bara bli ett nytt kapitel i colombias eviga historia av straffrihet. manga av de unga soldaterna som utgor botten i den paramilitara strukturen lamnar just nu in vapen, far en slant fran staten for att hitta ett nytt spar i livet (en kurs, en bostad, eller nan annan sorts "stod") - for att barta nagra manader senare aterga till det liv som erbjuder dem battre resurser an nagot annat, namligen att doda/skydda ekonomiska (ofta narkotikarelaterade) intressen.

11:45 PM  

Post a Comment

<< Home