bogotá, första maj

första maj i bogota 2008 utspelades enligt känt mönster; först marscherar stora fackföreningarna till plaza bolivar - bogotas sergels torg - o sen hålls en rad tal av olika vänsterledare o sen avslutas allt med ett rutinmässigt krig mellan studenter o militärpolis där de förra kastar ett slags enklare bomber mot kongressen o de senare svarar med tårgas o gripanden av tuppkammade barn o sen sjunger äldre män under flaggor med hammaren o skäran "se vive, se siente - uribe está presente!". redan klockan två var plazan ödelagd o ett par svarta tanks stod utplacerade i hörnen medan gripandena blev mer otäckt godtyckliga o vanligt folk skyndat hem.

det är rätt begripligt i ett land vars sociala polarisering blir allt tydligare att den här dagen präglas av ett slags krig snarare än fred. lagom till dagen kom nya siffror som visar hur facklig aktivism allt mer straffas med döden i det land som nu gör allt för att marknadsföra sig som samhället där freden snart har segrat. det givna temat för årets första maj var följande siffror; bara i år har redan 22 fackligt aktiva mördats (enligt regeringens egen statistik), en siffra som ska jämföras med förra året då 26 hades ihjäl under hela året. vilket antalet blir när 2008 är slut vågar ingen tänka på, o att det är paramilitära grupper - ofta på order av regionalt mäktiga politiker eller företagsledare - som ligger bakom majoriteten av avrättningarna förnekar inte längre ens högern.

men det kanske mest tragiska - fast föjldriktiga, med tanke på våldsnivån - är att organiseringsgraden i landet sjunkit till bottennivåer. efter en strukturell attack på fackföreningsrörelsen som successivt genomförts parallellt med globaliseringen o det nyliberala genomslaget har fackens möjligheter att rekrytera folk decimerats. i dag är 4,5 procent av colombianerna fackligt anslutna, en siffra som är lägre än den för 1947 (4,7).

att bli sparkad eller mördad är fortfarande ett vanligt öde för den colombian som försöker organisera sina arbetskamrater, o av de 533 mord på fackliga aktivister som genomförts sen 2001 har bara 98 klarats upp o lett till att gärningsmannen dömts. av dessa var, enligt en artikel i dagens el tiempo, 13 militärer, 73 paramilitärer o 53 från den sektor som här kallas "den vanliga brottsligheten". colombia är alltså, utan tvivel, fortfarande ett av världens allra farligaste länder för den som anväder sina mänskliga rättigheter.