sparka kattungar
i lektyrtörst slet jag idag fram ett gammalt ex av kristna tidningen "trots allt" stående i bokhyllan här, o det är med den tidningen som med mina kristna vänner; alla är snälla goa fina människor som vill alla väl men som liksom inte pallar tänka. bara drömma. helt förutsägbart är vid den tiden nykonservativa nina björk (exet är från vintern 06/07) intervjuad o hon o intervjuaren är överens om samtidens förfärlighet o duo-predikar för läsaren om vad som är o inte är "naturligt". reportern undrar om dystra björk ändå inte tycker det är "hoppingivande att man mår dåligt när man ser fattiga misshandlas"? Björk: "Jo. Det är mer naturligt för människor att klappa en kattunge än att sparka den." Intervjuaren: "Nu sa du "naturligt" igen". Björk: "Jo". så slutar intervjun o jag kan bara inte haja hur - mer än att jag vant mig vid att troende liksom inte KAN resonera om etik - nåt kan sluta så trögtänkt. kattungarna var förstås bara symbolik men varför inte stanna vid dem o konstatera att sanningen ju är denna: de flesta kattungar bränns, slängs, trampas, dränks eller has ihjäl på nåt annat sätt av människor som hanterar dem. jag vet inte vad de menar med "naturligt" men om man gissar att det betyder "vad de flesta människor gör" så räcker det ju att gå vidare till grisar, kalvar, kycklingar, kor eller vad som helst för att dra slutsatsen att folk inte alls hellre "klappar dem" än "sparkar dem". de allra flesta - inklusive, gissar jag - björk o de flesta i trots allts redaktion äter dem o stödjer med andra ord en global industri som väl inte är nåt annat än just ett miljardfaldigat "sparkande på kattungar". att diskutera etik med troende är, börjar jag fatta, att prata med folk som inte kommit längre i sin moraliska utveckling än så; de ser en värld som inte finns - den där vi inte sparkar kattungar. o kommer aldrig längre. fan va tragiskt.
posted by magnus linton at 1:42 AM
4 Comments:
instämmer helt!
På tal om Björk: Jag har en aning om att du och Karolina Ramqvist båda har något sorts horn i sidan till Nina Björk (utöver era eventuella politiska åsiktsskilnader). Efter dagisdebatten så var hon "inte längre vänster" och Ramqvist gick på om hur hon var konservativ och hon har sedan återvänt till att tala om Björks anti-köphetsretorik om jag inte misstar mig.
Endast saklig och legitim kritik? Nja, något ger mig känslan av att det ligger något mer bakom de orden.
Själv är jag mycket intresserad av Nina Björks texter och har stor respekt för hennes gärning. Jag håller dock långt ifrån alltid med henne. Men det är något respektingivande över hennes ofta öppet resonerande och prövande texter (som jag själv ofta finner inbjudande och tankeväckande).
Men för att återvända till dig och Ramqvist: Vad grundar jag min aning på? Ingenting särskilt i faktaväg faktiskt, det står klart. Men samtidigt är det något som inte riktigt stämmer över de kraftiga reaktioner som hennes texter får. Så himla sanslösa saker skriver hon faktiskt inte, men reaktionerna är ganska kraftiga.
Min tes är att det nog finns något mer där bakom. Hon är ingen Timbrofigur som alltid varit höger. Hon har en bakgrund i feministiska kretsar med band till "vänstern". Men så tänker hon inte riktigt som man brukar i vänstern. Kan det kanske vara så att man i Björk ser något utav en "avfälling"? Det är ofta sådana som folk retar sig mest på.
"Kyrkan omvänder hedningar, men bränner kättare".
i dagisdebatten skrev linna johansson att "...när jag läser Björk nu så är det som att se sin förälder packad för första gången, det är inte speciellt läskigt, bara lite genant." tror det är ungefär så, o att du i princip har rätt i din gissning. jag har inget personligt emot björk, har aldrig pratat med henne, o min reaktion beror bara på att jag - som du antyder - kräver betydligt mer av folk som kallar sig vänster än de man känner som mätta o borgerliga. efter hennes på många sätt lysande feministiska böcker var det inte bara olustigt att oxå hon skulle börja låta som en kristdemokrat utan framför allt, vilket var min poäng i debatten, väldigt TALANDE. omvändelsen kom i en, som rubriken löd i den text (http://www.bokforlagetatlas.se/presentation/magnuslinton?tid=1570) jag skrev i expressen, "reaktionär blomstertid" o för mig handlade allt om det; en hel mängd så kallat progressiva personer deklarerade antingen sin kristna tro vid denna tid eller så började de yra om fasta värden. jag vet inga fasta värden utanför kroppen o de som predikar såna är enligt mig konservativa, ibland obehagliga. mkt möjligt att jag är lite paranoid på den här punkten, men för mig går gränsen mellan vänster o höger här. så ja; hon klev över, jag blev besviken - o skrev en sur text.
Tack för ditt utförliga svar. Alla skulle inte erkänna att de blivit besvikna, det hedrar dig att du är öppenhjärlig.
Men det var en annan sak jag undrade över. Känns inte (allmän)begreppet "vänstern" (och "högern" också) så odefinierat att det har tappat sin förklaringsförmåga?
Personligen har det satt sig i ryggraden att ta ett steg tillbaka så fort man hör folk tala svepande men menande om "högern" eller "vänstern". "Högern vill det", "vänstern har lyckats med det" etc. Vilken vänster undrar man, vilken höger?
Nu gav ju i och för sig du en definition på var gränsen går på höger/vänsterskalan, så dig ska jag inte klaga på, jag ville bara höra vad du tänker om det.
Själv brukar jag avhålla mig från att använda begreppen alls. Men om jag måste så har jag någon sorts tanke om att placeringen på den politiska skalan avgörs av inställnigen till ekonomisk omfördelning. Men den indelningen är inte glasklar utan den kan man givetvis problematisera jättemycket.
Post a Comment
<< Home