tre saker

är ledsen om nån letat text på denna plats senaste månaden för jag har varit helt borta. sorry. borde förstås meddelat mig här men jag avslutade ett jobb i bogota i juli vilket tog nästan all kraft o var parallellt upptagen med o färdigställa en liten bok som kommer ut på atlas förlag nu i slutet av aug. är en pocket med samlade texter jag skrivit de senaste åren, om grejer de tidigare böckerna inte rört. kommer heta "kött på flykt - reportage, essäer, utbrott" o är en sorts frihetlig kulturkritik där jag i olika former diskuterar knark, sport, män, sex o stora städer. plus mkt annat. är just nu på bilsemester på västkusten o lär fortsätta ligga lågt med bloggande tills jag börjar jobba på allvar igen runt 23/8. kommer i sep/okt - innan vi flyttar tillbaka till bogota - hålla en del föredrag i kölvattnet av den dramatiska politiska utvecklingen i latinamerika (under 2006 hade hälften av kontinentens länder val o det minsta man kan säga är att den så kallade vänstervågen fortsätter; i Venezuela och Brasilien har de sittande socialisterna valts om med bred marginal och i Bolivia, Ecuador, Nicaragua, Chile, Peru, Uruguay och Costa Rica har nya och gamla revolutionärer eller reformister kommit eller återkommit till makten). nedan några av de teman som kommer bli aktuella. ett par dagar/kvällar är fortfarande lediga så om du som läser detta jobbar eller studerar på nån skola, organisation eller institution som skulle vara intresserad - hör av dej på 070-7347366. föreläser också om skrivandets (framför allt reportagets) nya o gamla utmaningar in kejs det är mer ditt område. samma nummer.

Latinamerika – den spruckna vänstern
Bilden av det nya Latinamerika präglas allt mer av tal om två sorters ”vänster”; den ena ”populistisk” (Venezuela, Bolivia, Ecuador och delvis Argentina), den andra ”realistisk” (Brasilien, Chile, Uruguay). Men vad består skillnaden av? Och stämmer den svenska bilden? Betyder ”populism” och ”nationalism” samma sak i Europa som i Latinamerika? Jag har rest mycket i både Venezuela, Argentina och Bolivia och har färska intryck som kan lägga grund för ett, tror jag, intressant föredrag.

Bolivia – än sen då?
Evo Morales har sedan han kom till makten skakat om världen genom både förstatligande av gas, en genomgripande jordreform och flera andra uppseendeväckande åtgärder. Men hur går det egentligen? Och vem är Evo Morales? Jag har varit tillbaka och intervjuat en mängd människor (har tidigare också rest i landet tillsammans med Evo Morales) om både hopp och besvikelse efter hans tillträde. Förväntningarna är enorma och hans tid räknad. Bolivia är enligt mej Latinamerikas intressantaste projekt just nu – av många skäl.

Storstan – vilket helvete?
Den 19–23 juni 2006 hölls World Urban Forum III i Vancouver, ett evenemang om en av vår tids största och allvarligaste utmaningar (den snabba urbaniseringen och den växande fattigdomen i världens städer) och flera Latinamerikanska städer stod i centrum. Jag har varit i så kallade kåkstäder i nästan alla kontinentens länder och sett dem förändras. Vad är egentligen bra och dåligt med den latinamerikanska storstaden? Varför bor folk hellre i ett skjul i stadsmisär än ett ordnat hus på landet? Varför är processen oftast positiv för kvinnor och negativ nför män? Jag menar att man måste både se urbaniseringens fram- och baksida och vet att ämnet lämpar sig för föredrag/debatt.

De konservativa radikalerna
Ett kapitel i min bok handlar om abortfrågan i Colombia, och jag jobbar just nu med en längre text på samma tema i det etniskt mycket mångkulturella Bolivia. Varför är Latinamerikas socialister ofta ekonomiskt radikala men kulturellt konservativa? Hur fungerar den beryktade machismon? Varför dör tusentals latinamerikanska kvinnor varje dag till följd av illegala aborter? Hur fungerar de underjordiska abortklinikerna? Jag har ibland kritiserat de nya framgångsrika sociala krafterna (MST i Brasilien, nyvaknad ”indianismo” i Bolivia och Hugo Chávez i Venezuela) för värdekonservatism, och tror ämnet skulle lämpa sig för föredrag/debatt.

Ursprungsfolkens revansch
Under de senaste åren har ursprungsfolken i Ecuador, Peru, Guatemala och Bolivia rest sig och bildat sociala rörelser som på flera håll tagit makten – i både institutionell och konkret mening. Av alla processer som nu pågår i Latinamerika är ”ursprungsfolkens radikalisering” och intåg på den globala politiska scenen den kanske viktigaste och mest omvälvande. Även i detta fall är Bolivia mest aktuellt och just nu pågår landets ”Asamblea Constituyente”, ett försök att på allvar göra slut på 500 års rasism och inkludera aymaras och quechuas i det politiska systemet via en ny författning. Går det? Hur fungerar den sociala exkluderingen i detta Latinamerikas fattigaste land? Varför är det relevant att jämföra Bolivia med Sydafrika och tala om ett ”informellt apartheidsystem”?

Colombia – det nya traumat
Våren 2007 rullades den största politiska skandalen på decennier upp i Colombia och frågan om vem som bär ansvar för de senaste tjugo årens blodbad sprider sig nu snabbt i och utanför landet. Av regeringspartiernas högsta politiker är flera redan fängslade, den globala bananjätten Chiquita Brands Inc tvingades nyligen erkänna att man kontrakterat yrkesmördare i kampen mot gerillan och i början av maj hittades ännu en massgrav med 105 lik som fallit offer för det paramilitära våldet. Dagligen mördas människor av både högermilis och gerilla, och över tre miljoner – de flesta kvinnor – befinner sig i dag på flykt. Den så kallade demobiliseringsprocess som nu inletts kan, om allt går bra, pånyttföda ett av världens blodigaste länder och sätta punkt för 40 års krig. Men den kan också leda till en fullskalig katastrof. Hur ska man egentligen läsa det pågående traumat i ett av världens blodigaste länder?

Det där var bara några förslag. Samtliga kapitel i Americanos kan göras i föredragsform (Zapatismo urbano – utan chef i Argentina, Indianismo – folken vaknar i Bolivia, Ocupação – jordens makt i Brasilien, Aborto libre – gerillafeminism i Colombia, Chavismo – oljesocialism i Venezuela, Migradolares – Latinamerika slutar i Los Angeles) och man kan tänka sig en ytterligare en rad teman, till exempel: "Feminism bland kardinalerna – det bibliska förtrycket", "Kokabladet – förbannelsen som blev hopp" eller "Den förlorade bakgården – USA och det nya Latinamerika".