Bra bråk
Så kom OAS, Organisationen av Amerikanska Stater, med resultatet av dagens förhandlingar: Colombia medger att det var fel att attackera Farc på ecuadoriansk mark, men OAS vidtar inga åtgärder mot Colombia. En komission ska skickas till gränsområdet för att undersöka vad som hänt o händer där, o den 17 mars ska ett stort utrikesministermöte hållas där saken ligger högst på dagordningen.
Beskedet från OAS hann knappt presenteras förrän högern här började slå på den nationalistiska trumman - ackompanjerad av de flesta medier - o snabbt glömdes det bort att i princip alla länder som sagt nåt i saken (utom USA) ställde sig på Ecuadors sida. OAS uttalande var enligt en samlad uribismo - Colombias motsvarighet till chavismo, fast blå - en stor seger; man undslapp sanktioner. Det vill säga: Colombia har fått gehör för sin sak.
Historierevisionen gick på ett par sekunder och medierna redigerade tjänstvilligt fram de få uttalanden som kommit till stöd för Colombia i olika delar av världen o låtsades som om de var de enda. Som ett rent skämt var Caracols (största tevekanalen) rapport från Caracas; reportern hade bland de massiva Colombia protesterna i Venezuela hittat tre gubbar som stödde Colombia o de fick representera "bilden från Caracas". Pinsamt.
Under dagen stod det också klart - även om det helt underrepresenterades i medierna - att Uribe inte har nåt stöd hos andra politiker eller akademiker i Colombia för idén om att dra Chávez inför ICC i Haag. Chávex själv skrattade bara åt Uribe o föreslog att de skulle åka dit tillsammans - "så får vi se vem som kommer ut som brottsling".
Även om Venezuela under dagen säger sig skickat ytterligare trupp till gränsen verkar krisen vara på väg att få en diplomatisk lösning. Det är förstås bra, o det går redan att konstatera att det här på det stora hela var en nyttig övning. Förr eller senare skulle, som min grönsakshandlare sa, lådan explodera. Lika bra att det skedde nu, så fick vi ett par saker bekräftade:
a) Att Chávez bolivarianska revolution inkluderar Farc är nu uppenbart, där har Colombia haft helt rätt i sina anklagelser; samarbetet mellan Farc o Chávez är mkt djupare än vad någon vågat tro, som framgår av dokumenten i Raúl Reyes dator.
b) Colombias president är långt mindre erfaren o säker på vad han håller på med än han försöker ge sken av. Hans utrikesförvaltning är ett skämt, o såväl utrikesministern som ambassadörerna i Ecuador o Venezuela är inkompetenta. Den colombianska högern, som Uribe tillhör, har en skruvad världsbild som går ut på att de tror att omvärlden ser Chávez som regionens stora problem när de flesta länder, åtminstone i EU, i sjäva verket är mycket mer oroade för dynamiken i Colombia.
c) Ecuador är i förhållande till Colombia en helt annan historia än Venezuela. Om Chávez mål är en bolivariansk revolution - fortfarande med oklart innehåll - i vilken Farc är nyttiga idioter, så framstår Ecuadors regering mycket mer självständig från Venezuela o demokratiskt civiliserad än man först fick intryck av. Rafael Correa är, fortfarande, en av kontinentens mest intressanta nya ledare.
Beskedet från OAS hann knappt presenteras förrän högern här började slå på den nationalistiska trumman - ackompanjerad av de flesta medier - o snabbt glömdes det bort att i princip alla länder som sagt nåt i saken (utom USA) ställde sig på Ecuadors sida. OAS uttalande var enligt en samlad uribismo - Colombias motsvarighet till chavismo, fast blå - en stor seger; man undslapp sanktioner. Det vill säga: Colombia har fått gehör för sin sak.
Historierevisionen gick på ett par sekunder och medierna redigerade tjänstvilligt fram de få uttalanden som kommit till stöd för Colombia i olika delar av världen o låtsades som om de var de enda. Som ett rent skämt var Caracols (största tevekanalen) rapport från Caracas; reportern hade bland de massiva Colombia protesterna i Venezuela hittat tre gubbar som stödde Colombia o de fick representera "bilden från Caracas". Pinsamt.
Under dagen stod det också klart - även om det helt underrepresenterades i medierna - att Uribe inte har nåt stöd hos andra politiker eller akademiker i Colombia för idén om att dra Chávez inför ICC i Haag. Chávex själv skrattade bara åt Uribe o föreslog att de skulle åka dit tillsammans - "så får vi se vem som kommer ut som brottsling".
Även om Venezuela under dagen säger sig skickat ytterligare trupp till gränsen verkar krisen vara på väg att få en diplomatisk lösning. Det är förstås bra, o det går redan att konstatera att det här på det stora hela var en nyttig övning. Förr eller senare skulle, som min grönsakshandlare sa, lådan explodera. Lika bra att det skedde nu, så fick vi ett par saker bekräftade:
a) Att Chávez bolivarianska revolution inkluderar Farc är nu uppenbart, där har Colombia haft helt rätt i sina anklagelser; samarbetet mellan Farc o Chávez är mkt djupare än vad någon vågat tro, som framgår av dokumenten i Raúl Reyes dator.
b) Colombias president är långt mindre erfaren o säker på vad han håller på med än han försöker ge sken av. Hans utrikesförvaltning är ett skämt, o såväl utrikesministern som ambassadörerna i Ecuador o Venezuela är inkompetenta. Den colombianska högern, som Uribe tillhör, har en skruvad världsbild som går ut på att de tror att omvärlden ser Chávez som regionens stora problem när de flesta länder, åtminstone i EU, i sjäva verket är mycket mer oroade för dynamiken i Colombia.
c) Ecuador är i förhållande till Colombia en helt annan historia än Venezuela. Om Chávez mål är en bolivariansk revolution - fortfarande med oklart innehåll - i vilken Farc är nyttiga idioter, så framstår Ecuadors regering mycket mer självständig från Venezuela o demokratiskt civiliserad än man först fick intryck av. Rafael Correa är, fortfarande, en av kontinentens mest intressanta nya ledare.
posted by magnus linton at 5:48 AM
8 Comments:
Mkt intressant!
När du skriver ICC menar du ICJ, inte sant?
Läste i DN idag att franska diplomatkällor bekfräftade Ecuadors version av hur långt förhandlingarna med Farc hade kommit etc.
Har det kommit fram ngt nytt angående detta?
Hur säkert fastställt är det att de påstådda dokumenten i gerillans påstådda laptop inte är falsarium? Jag har själv bakgrund inom hackerrörelsen (eller vad man skall kalla det) på 90-talet och att fejka t.ex. datum och avsändare osv är ju inte alls svårt. Jag vet inte särskilt mycket om Colombias regering men rent hypotetiskt kan dokumenten mycket väl ha varit skrivna långt innan militärräden i Ecuador, de kan bara ha väntat på tillfället att plantera dem. Vad jag däremot vet är att det finns människor med grymt vassa datorkunskaper även på den där kontinenten, inte minst i brasilien.
hej aug: menar icc, den här.
o vad gäller hur långt förhandlingarna gått har jag inte sett mer. här är regeringen bara mån om o tala om att correa inte informerat uribe om dessa, o att den colombianska regeringen förstås inte kan acceptera att folk kör egna race med farc utan att col reg är informerad.
hej sam: kan givetvis vara ett totalt falsarium, men det är svårt o tänka sig. har läst dokumenten o autenticiteten ligger inte i att verifiera dem tekniskt utan i vad o hur saker o ting är formulerat. o skulle de vara fabricerade av regeringen så skulle det vara ett extremt högt spel av uribe. har är nog i o f s förmögen till rätt stort risktagande, men inte så stort. skoj att du uppmärksammat hackerkulturen här, är ett mkt intressant fenomen.
Intressant. Detta var lite ytterligare svar på min fråga ang hur det "känns" inne i Colombia. Masmediass struktur och roll i Colombia är ett helt kapitel i sig, och det vore intresant om du finner tiden att få en lite mer ingående bild av varför massmediesituationen ser ut som den gör i just Colombia. Och vilka konsekvenser det får. Det du skriver om i detta inlägg är - antar jag - bara ett i raden av exempel.
Du skriver att krisen verkar vara på väg att få en diplomatisk lösning, medan tex de la Reguera skriver i gårdagens DN att ett krig verkar komma allt närmare. Lätt att känna sig som Di Leva, men helt allvarligt, vem skulle tjäna på ett krig? Skulle ens Chavez ha något att vinna på det?
För övrigt håller jag helt med om avslutet om Correa. Var i Ecuador under de båda valomgångarna, samt vid folkomröstningen och dum är det sista han är. Intelligent, väl påläst och en förmåga att formulera sig så att till och med motståndarna lyssnar. Och ideér som tål att analyseras. Inte den typ av ledare som Ecuador brukar ha precis.
/Sofia
sofia: dn:s ton i detta ärende har ju varit lite uppskruvad - "storkrig hotar i latinamerika" löd rubben häromdan - o om erik dlg sett tecken på att kriget kommer närmare så känns det som en rätt konstig utvärdering av gårdagen. förvisso har correa o chávez visat missnöje o krävt att colombia tydligt ska fördömas o visst är det en korkad provokation av uribe att det detta läge gå med hög svansföring i form av att stämma venezuela inför icc, men vem skulle starta kriget om inte uribe? o det är det sista han kommer göra. sen i lördags har han lärt sig en nyttig läxa; världen står inte självklart på hans sida, o usa - med världens mest impopulära regering, dessutom snart borta - är inte mycket att ha som enda partner. kriget är betydligt längre bort i dag än i går. återkommer om media.
Post a Comment
<< Home