Fler slutsatser

Här rullar krisen vidare o det står klart att Uribe inte bara vill släpa Chávez till domstol för stöd till terrorism, utan för stöd till folkmord (!!). Pinsamt. Här fyra slutsatser till efter att ha läst vad som fanns i Raúl Reyes dator o följt kvällens utveckling:

a) Regeringen här är uppebart desperat o börjar tappa fattningen. Förutom att det vore att medverka till en sällsynt omdömeslös devalvering av begreppet folkmord - dvs en föraktfull loska på gravarna över alla folk som faktiskt utsatts för det - har Colombia knappast några chanser att vinna den saken, o regeringen kommer bara få tillbaka en rejäl skopa i det ärende den gör allt för att dölja; landets paramilitära fenomen. Den här staten - vilket finns dokumenterat i handlingar som är väl kända av ICC - har en av världens värsta meritlistor när det gäller brott mot mänskliga rättigheter.

b) Oavsett Rafael Correas ambitioner med relationerna med Farc står det nu klart - om inte allt som sägs finnas i datorn är rena falsarier, vilket knappast är möjligt - att alla inblandade inte bryr sig ett skit om de kidnappades liv utan bara är ute efter att spela o vinna politiskt via politisk handel med dem. Det sätt Ecuadors regeringsföreträdare pratar om vad de kidnappade kan användas till är motbjudande, o det goda med det här är att alla nu kan se sanningen om hur Chávez, Correa, Uribe o andra ger sken av att bry sig om de fångades liv fast de bara är ute efter politiska vinster.

c) Colombiansk höger är på väg att bli myckdet paranoid o gör - efter att de flesta länder (utom USA) givit Ecuador rätt i att man blivit utsatt för ett övergrepp - nu allt fler jämförelser med Israel, dvs att man är ett land omgivet av ondsinta makter o att ingen i världen förstår djupet av ens utsatta situation. Internationell rätt spelar, menar de o låter som Bush inför Irak, ingen roll för attacken var "moraliskt" motiverad eftersom den skedde för att "avvärja ett terroristangrepp". Hopp om stöd o förståelse från omvärlden är enligt detta perspektiv nere på noll - inte för att man gjort fel utan för att ingen begrper komplexiteten i den interna konflikten - o nu finns bara en nationell sammanhållning o den egna presidenten att lita på. En nyktrare analys skulle se att Colombia o landet komplicerade problem o lösningar just nu röner mkt större intresse i omvärlden än på mkt länge, o även om det är riktigt att få utomstående begriper dynamiken i Farc:s otäcka sätt att fungera är detta är utan tvekan en internationellt rättshaveristisk postition.

d) Ju mer detta rullar, vilket jag påpekade redan i förra inlägget, desto bättre är det - så länge det inte blir krig. O det blir det inte, även om Chávez är en helt oberäknelig galning vars parlament nu styrs på ett sätt man inte kan annat än skratta åt (stående ovationer för allt han säger, vad han än säger, från folk som inte har en aning om vad de applåderar - rena Nordkorea). Om saker tröskas i några domstolar o presidenterna tvingas sitta ner o samsas en stund o medierna gräver vidare o nån klok övernationell instans tar pojkarna i örat så kommer två saker klaras ut: 1) Colombia måste respktera gränser. 2) Ecuador o Venezuela måste rensa sina länder från Farc. Det vore ett bra bokslut.