post-tirofijo

få personer är i dag stoltare än colombias försvarsminister juan manuel santos, just intervjuad i noticias uno: santos har på bara ett par månader kunnat levera en hel räcka nyheter om nederlag för farc varav raul reyes död var den första o manuel marulandas det senaste. vad ska nu hända med farc, o därmed med colombia? ingen som vet, men av alla de röster som nu gör sig hörda är carlos lozano, chefredaktör på kommunistiska voz, nog den som har bäst insikter. marulanda, säger lozano, kommer lämna ett stort hål efter sig framför allt i beslutsstrukturen hos världens äldsta gerilla. med den colombianska militärens allt hårdare attacker mot farc har rörelsens möjligheter att internt kommunicera effektivt eliminerats, o en leninistisk ordning där orderna inte snabbt o tydligt går fram är förstås en katastrof. en massa fronter o flera personer blir nu inblandade i diverse beslut, även om farc meddelat att alfonso cano, en relativt ung krigare med gott om kontakter i colombias intelligantia, med fast hand ska ta över. lozano tror att den stora frågan, ett fångutbyte mellan farc o regeringen o i förlängningen en ev frigivning av ingrid betancourt, kommer bli mer komplicerad framöver eftersom fler gerillakockar successivt kommer göra anspråk på att få röra i soppan när storchefen gått i graven. vi får se. men en sak är klar: av det som hänt de senaste månaderna har absolut inget varit bra för ingrid, tvärtom.