övergödda

då mina dagar här bland gutar o turister till fjärdedel består av radiolyssning o jogging befarar jag att den här bloggen närmsta tiden kommer bli en sorts radiokrönika. var i dag skoj o konstatera att studio etts sjuttontimme hade, vilket inte längre är vanligt, fyra intressanta inslag av fyra; en skön sågning av regeringens barnsliga relation till public service, ett bra fältreportage av sveriges vackraste dialekt - gösta lemperts - om malmös försök att flytta på invandrare, telefonare från madrid med vettig vinkel på spaniens vinst i em, samt en debatt om de anakronistiska så kallade herrtidningarna slitz o café där en syndikalist som vägrat sälja blaskorna liksom verbalt fick sätta på erik hörstadius. gjorde han snyggt, o man börjar fatta varför man en gång gick med i syndikalisterna. apropå radio var det väl en rätt skum text gunnar bohlin skrev i dagens dn om per ögrens död. ostron, chablis, två mätta män på sturehof. ögren var säkert en bra kille men från bohlin o carsten thurfjäll har jag hört så mycket ostron-, tryffel-, vin-, filé-, ost-smackande att de gärna hade fått sluta med sånt för många år sen o gett de brända pengarna på kulturradioboysens - tror att oxå mats arvidsson vid några tillfällen förnedrat sig med detta - så kallade matreportage till nån hungrigare förmåga. kan inte längre höra thurfjälls röst om nånting - ibland gör han nog seriösa saker - utan att höra tryffeln välla ut genom radion o liksom in i min kropp. får spylust varje gång. hade inte bohlin kunnat bespara ögren att bli förknippad med denna övermogna, närmast ruttna, del av sveriges radio? nu kommer jag bara minnas honom som ett ostronslickande svin. förtjänade ögren det? tror jag inte. trist. klockan slog just tre i domkyrkan här o gotland runt-båtarna når visby; seglen ligger som glidande servettter därute på havet med gröna lanternor i topp. solen på väg upp. jag ner.