visby väntar

Veckan före Almedalen är Gotlands stora fråga om algblomsgegga eller lobbysmet – båda på glid hit – ska hinna först. Saken är allt annat än en bagatell för om nåt dikterar den estetiska remejken av Visby så är det stilval de gör som inte själva betalar; vilken krogmiljö väljer den som saknar plånbokens begränsningar? Tanken i år är att dra Sveriges största representationsparty utanför muren ner till vattnets purpurmättade solnedgångar och då gäller det att koda till belåtenhet. Norderstrand var länge ett spräckligt Göran Greider-landskap men sen Stureplansgruppen och konkurrenter investerat i området har glassgubbar och Malaco-påsar begravts av griffeltavlor och cava. Om krögarna på stans alla nya ställen kontrakterat samma interiörmakare eller om det sena nollnolltalets repertoar erbjuder en och endast en linje är oklart, men här ser knappast ut som fri vilja fått råda; från rottingfejk kuddat med vitt under bar himmel finns inga avvikelser. Inga alls. Nu står skapelserna där i väntan på bedömning av dem med företagskort: flipp eller flopp. Namnet på största strandstället – Visby Beach Club – signalerar väl ingen gjuten självkänsla men ligger himmel och hav blankt under veckan kan det bli trängsel på puffarna och trenden vara spikad. Fast det bygger förstås på att medelhavswannabeismen inte hinner totalförnedras av en för Norden mer äkta vara: det blågröna stinktäcket. Åtminstone inte under prime time.