Ljus i Colombias mörker

Har just landat i Bogota o den är nåt både läskigt o skönt o plötsligt vara i ett land där en brutal politisk skandal härjar. Alvaro Uribe, Colombias egen George Bush, blev i somras omvald här eftersom många upplevde att han gjort landet säkrare o lyckats tränga tillbaka gerillan. För vänstern var det ingen nyhet men efter en rad avslöjanden börjar det nu stå klart även för en bredare majoritet hur nära band Uribe länge haft till de paramilitära dödsskvadroner som de senaste decennierna verkställt hundratals massakrer på tusentals civila människor. Vet inte om nåt av detta nått svensk press men nu medger senatorer o andra politiker här på löpande band att de under lång tid betalat stora summor till yrkesmördare, o den stora frågan är hur mkt Uribe vetat om o varit insyltad i detta. Presidenten själv förnekar förstås all inblandning men om några ytterligare avslöjanden kommer - vilket enligt många är troligt - som konkretiserar hans roll o insikt i statens samarbete med paramilitären är risken stor att han måste avgå. Detta är första gången han är trängd på allvar. Det skulle i så fall öppna ett nytt kapitel i det här landets historia eftersom vänstern i det senaste presidentvalet framgångsrikt lyckades ena sig bakom en mycket framsynt frihetlig socialist; Carlos Gaviria. Den senare är rätt gammal - jag intervjuade honom själv för två år sen - men den i särklass smartaste o mest demokratiskt fotade vänsterman Colombias progressiva krafter haft vid fronten på många år. Nånstans har jag en råutskrift av intervjun jag gjorde (apropå att han är en av landets starkaste förespråkare för fri abort) o jag ska försöka hitta den o lägga ut här. Att Gaviria, jurist o fd medlem av högsta domstolen, skulle få ta över efter ett eventuellt totalhaveri från Uribes sida är förstås allt annat än självklart, kanske inte ens troligt. Men han är ett hopp. Faktiskt det största Colombia haft på länge.