sprängstoff vs falsifikat

medan rubrikerna nu mest handlar om att rädda livet på kidnappade ingrid betancourt fortsätter den mest polistiskt laddade frågan i colombia att vara innehållet i raul reyes dator. igår skrev daniel samper, en av de bästa regeringskritiska journalisterna, en krönika där han motiverade varför han tror att dokumenten - som avslöjade ett tidigare okänt broderskap mellan ecuadors o venezuelas regeringar och kommunistiska farc - är äkta. materialet (för bakgrund se tidigare inlägg om krisen) har givit president uribe ett perfekt understöd i sin argumentation för (ännu) mer militär hjälp från usa o ett ökat förstående för den colomnianska saken i eu.

enligt samper finns några mkt goda skäl att på allvar fråga sig om innehållet verkligen är äkta o inte ett genialt falsifikat från regeringen/militären: a) politik, särsklit colombiansk, är ett område där lögnen är vanligare än sanningen, b) för militären här, o på många andra håll, är fabricerade sanningar en etiskt självklar o hyllad del i krigföringen, c) med sina falska, försåtliga o förvirrade anklagelser mot motståndare (uribe hävdade, för att ta ett av hundra exempel, för bara några år sen att amnesty international var en "kommunistorganisation") har den sittande regeringen hittills inte gjort sig känd för rent spel, d) det är märkligt att just datorn överlevde bombanfallet när allt annat förstördes, e) en hel rad pinsamma faktamissar i de regeringsförälskade colombianska medierna direkt efter anfallet visade att både regeringen o journalisterna är mer intresserade av att "försvara nationen" än presentera sanningen när ett väpnat krisläge uppstår.

men, skriver samper, ändå finns det mkt mer som talar för att den offentilga versionen trots allt är sann, dvs att det som offentliggorts om datorns innehåll är korrekt: a) konkretionen i informationen, dvs att de för chavez o correa komprometterande uppgifterna är lätt kontrollerbara, b) språket i dokumenten, inte ens den mest lysande författare hade varit förmögen att upprätta ett så trovärdigt textmaterial, c) den korta tid dessa anlitade förfalskare i så fall skulle haft på sig att framställa mästerverket, d) reaktionen hos de inblandade; chavez blev plötsligt väldigt angelägen att lösa krisen när dokumenten kom fram, i stället för den naturliga reaktionen (om det handlade om en förfalskning) - att kräva en oberoende utredning, e) den colombianska regeringens vilja att få till stånd en oberoende teknisk undersökning av datorn.

det som mest övertygar samper - o här är det lätt att hålla med - är seriositeten i anklagelserna mot grannregeringarna. det är svårt att tänka sig att ens regeringen uribe skulle vara kapabel till ett så historiskt högt spel med sin egen position o hela det colombianska folkets säkerhet. ett avslöjande (vilket venezuela rimligen lätt borde kunna presentera) av en sån konspiration skulle få förödande konsekvenser av aldrig skådad art för framför allt uribe själv. snart får vi veta vad den tekniska undersökningen kom fram till, o det vore onekligen oroande om den meddelar att alltihop är ett falsifikat. men, avslutar samper, det är ännu mer oroande om den kommer fram till att datorns innehåll ÄR producerat av farc, hugo chavez o den ecuadorianska regeringen. har, undarar han, uribe klart för sig hur han då ska hantera tillvaron när/om den nyheten offentliggörs? lösa krisen diplomatiskt? vända sig till internationell rätt? försöka glömma?