stackars nicaragua

världens sorgligaste land - nicaragua - går till val på söndagen o det blir ingen rysare. förmodligen vinner den ideologiskt nergångne sandinisten daniel ortega o den latinemarikanska vänstervågen får ännu en ny kropp att förhålla sig till. är han kompis till chavez eller lula eller liknar han mer reaktionären fujimori? ingen som vet. raul zibechi, uruguayansk författare o en av mina favoritanalytiker i fråga om latinamerika, skriver på irc en bra essä om "the crisis and re-birth of sandinismo" o konstaterar att av det som en gång var sandinisterna finns inget kvar i daniel ortega. han är en "mafioso". zebichi låter mest röster från avhoppade vänstersandinister komma till tals o det är nyttig läsning. partipolitik har ju en tendens att ruttna av sig själv o för att finna det nya blodet i det här landet får man som vanligt leta bortom parlamentet: kvinnorörelsen, bonderörelsen, enskilda fack o inte minst den 2005 startade Global Action Committee, en organisation som kämpar mot Washingtonledda frihandelsavtal. Mónica Baltodano, del av det "nya sandinistpartiet" MPRS (som inte har några stora chanser i detta val men kanske i nästa), var med i fsln under 1980-talet men hoppade av när korruption tog över o i dag säger hon självkritiskt: "our revolution failed to sufficiently develop democratic mechanisms" o om de får chansen igen kommer de aldrig "return to quashing freedom of expression, nor should we pointlessly get involved in international conflicts" samt att "the revolution's eagerness to nationalize was mistaken" liksom "the disregard for macroeconomic equilibria because in the end, inflation is paid for by the low-income sectors." essän ger nog den bästa möjliga bakgrunden till söndagens val o ligger ute både på spanskao engelska. läs.