Wednesday, January 24, 2007

Grattis, Evo!

I måndags firade Bolivias president Evo Morales - förste indianen nånsin - ett år på posten o jag vet inte om det synts i svensk press men i Amerika har även högerns tidningar frankt beskrivit framgångarna. Visst är landet just nu extremt polariserat o visst har den nya konstituerande församlingen inte kommit nån vart, men på den punkt alla nyliberaler oroade sig över Evo radikalism - ekonomin - ges ny högsta betyg överallt. Miami Herald konstaterar att Morales i dag stöds av 59 percent av befolkningen, fler än som röstade på honom, o att Bolivia's tillväxt legat på 4,5 procent under 2006 o att den takten ser ut att hålla i sig under 2007, vilket är betydligt bättre siffror än landet haft på många år.

Argentinas konservativa La Nacion slår fast att Morales nationalisering av landets gasutvinning visat sig vara en veritabel succé, alltså raka motsatsen till vad som hävdades när nyheten presenterades för världen 1 maj 2006. Regeringen har framgångsrikt förhandlat med de globala gas- o oljebolag som är verksamma i landet o i stället för de närmast obefintliga skattesatser som gällde för utvinningen när Morales tillträdde har presidenten nu säkrat att 82 procent av vinsterna stannar i landet. Åtgärden har redan stärkt statskassan med 1100 miljoner dollar o det är en siffra som beräknas stiga till 4000 miljoner dollar inom fyra år. Men den kanske viktigaste framgången i gasärendet, också det raka motsatsen till vad som hävdades, är att inget av de tio bolag som fanns i landet har dragit sig är. Alla är kvar.

Som Clarin, Argentinas Dagens Nyheter, slår fast har dessa radikalt ökade statsinkomster - för första gången på 30 år hade Bolivia i år ett överskott i finanserna - hittills använts mycket väl o "det är landets fattiga bönder, 40 procent av befolkningen, som dragit mest nytta av de sociala program som regeringen lyckats nå ut med till landets marginaliserade delar". Programmen består bland annat av 2000 utplacerade kubanska läkare, en bred alfabetiseringskampanj o en jordreform som nu ger mark åt meddellösa.

Evo Morales står givetvis inför en rad svåra utmaningar - ingen av tidningarna undviker hans problem att hålla ihop landet - men så här ett år efter tillträdet är ändå det mest slående hur mycket han faktiskt lyckats genomföra. O det med framgång.

6 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Stort grattis till den enda latinamerikanska ledaren som faktiskt känns genuint bra, viktig och ärlig. Bolivia är sedan ett år tillbaka det klart intressantaste landet på kontinenten och det är antagligen där de största sociala framgångarna kommer att vinnas även under detta år. Det enda som kanske skulle kunna smälla högre är väl om Gaviria skulle nå presidentposten i Colombia...

Det är extra kul att Morales faktiskt uträttar saker då det faktum att han, som förste indian någonsin att bli president, i sig utgör ett paradigmskifte. Hans symbolvärde är enormt men det är gladeligen inget han nöjer sig med.

Vet du något om hans planer för den närmaste framtiden Magnus?

3:42 PM  
Blogger magnus linton said...

jonte: tror han har fullt upp med o få la asamblea constituyente o fungera. har ju mest stått still hittills, o det bitvis för att morales varit lite klantig. det intressanta med honom är emellertid att han saknar all den självtillräcklighet som präglar chavez o han därför inte har några problem o erkänna fel o brister - känns som ett mkt modernt ledarskapsdrag - o dessutom har en jävligt smart vicepresident vid sin sida, alvaro garcia linera. får de asamblean på fötter o på allvar lyckas börja dela ut obrukad mark till fattiga är det givetvis stort, men lite orolig blir jag att evo ska få storhetsvansinne av framgångarna med gasen o börja förstatliga allt möjligt. next på dagordningen står - har han meddelat - gruvindustrin o ska jag vara ärlig är jag inte så säker på att det är helt smart. bolivianska staten är fortfarande svag o jag tror han ska skynda långsamt.

11:25 PM  
Blogger Unknown said...

Magnus/Jonte:

Jag delar eran positiva inställning till Evo Morales.

Två saker som jag funderar på är dock:

1. De kubanska läkarna som Magnus refererar till i positiva ordalag. Jag delar denna positiva inställning, men jag blir lite förvånad över Magnus inställning, med tanke på att Kuba inte är mycket värt enligt dina tidigare inlägg på bloggen. Men i det här sammanhanget ser du alltså positivt på Kubas insatser? Det går alltså att ha en positiv syn på delar av Kubas utrikespolitik, men ogilla vissa aspekter av Kubas politiska system?

2. Jag vet inte om jag håller med om ditt argument att Evo inte bör förstatliga gruvindustrin. Du påpekar själv att "bolivianska staten är fortfarande svag" som argument mot ett förstatligande. Är inte detta egentligen ett starkt argument FÖR att förstatliga gruvindustrin? Jag föreställer mig att den offentliga sektorn och staten är mycket svagare, alltför svag, i Boliva, jämfört t. ex. med Sverige eller andra länder i Västeuropa. Vill Morales skapa ökad välfärd och jämlikhet i Bolivia, så måste den offentliga sektorn öka i storlek och staten förstärkas, det tror jag de flesta inser. Det låter lite som ett moment 22 när du säger att han bör avstå från att förstatliga för att staten är så svag...Är det inte just för att FÖRSTÄRKA staten som han vill förstatliga?

11:32 AM  
Blogger magnus linton said...

1) ja erik, det går alldeles utmärkt "att ha en positiv syn på delar av Kubas utrikespolitik, men ogilla vissa aspekter av Kubas politiska system". gäller förstås alla länder.

2) vet för lite om den globala efterfrågan på bolivias mineraler för o avgöra om planerna är bra eller dåliga. vad gäller staten så menade jag bara att förstatliganden inte är bra I SIG, om landet inte har nån kraft att utveckla resurserna kan ett förstatligande vara en katastrof. dessutom har boliivia en levande kooperatisvistisk rörelse i denna branch o jag är alltid för arbetarstyrt före statsstyrt. men som sagt; jag kan för lite om detaljerna för att kunna avgöra morales omdöme på denna punkt.

3:14 PM  
Blogger Unknown said...

OK Magnus! Tack för klargöranden.

Då undrar jag bara vad (och Jonte) tycker om den nye presidenten i Ecuador, Rafael Correa? Är han ett hopp för framtiden, eller är han bara en i raden av ecuadorianska politiker som inte kommer att ändra på något i grunden? Han verkar ju åtminstone verbalt ha lierat sig med Morales/Chavés-axeln i det nya Latinamerika.

Jag reste f. ö. i Ecuador 1993, bl. a. upp till regnskogen i de norra delarna. Det var chockerande att se de långa oljeledningarna från Lago Agrio i norr, som gick igenom landsbygden där folk bodde i armod i plåtskjul och slum. Jag minns att jag tänkte att här kommer det en dag att bli uppror om det inte blir någon ändring. Och så blev det ju, även om det dröjde ett antal år. Så nog behövs det förändring även i Ecuador.

11:09 PM  
Blogger magnus linton said...

correa är extremt intressant, ingen simpel chavez-efterapare. ska skriva ett helt blogginlägg om honom så fort jag får tid.

11:17 PM  

Post a Comment

<< Home