Bättre brott

så seglade min älskade nya macbook just bort med två grabbar på en motorcykel o det var väl, som mamma skulle säga, dags. efter att den senaste månaden ha utsatts för två mkt taffliga rånforsk har jag gnällt över de argentinska banditernas velighet. en gång kom två pojkar upp o började slita i den hand elina höll sin mobiltelefon men det krävdes inte mkt motstånd för att de kvickt skulle annulera sitt projekt, o likadant nästa gång - två veckor senare - då en grabb med skum träkapp påbörjade en jakt när vi var o strollade i palermo; ett snabbt trottoarbyte o några springsteg o han gav lamt upp. märkligt. ska man råna nån har man val bestämt sig? det är väl inget man gör halvhjärtat? får intryck av att argentinarna är ovana i sin roll som banditer; fattigdomen o turismen har vuxit så snabbt att de unga mannen inte hunnit med. utbudet av gringos med datorer överstiger nu med råge antalet erfarna gatubrottslingar i det flashiga buenos aires o därför har en uppsjö oerfarna lycksökare börjat agera på gatorna, med varierande resultat.

i går var det emellertid ingen tvekan. vare sig i fråga om erfarenhet eller beslutsamhet. jag sitter o jobbar vid ett bord i colegiales o eftersom det är 35 grader är så många dörrar o fönster som möjligt öppna. en dam kommer fram o säger att sitter jag sådär kommer jag bli rånad, o jag tackar för omtänksamheten men fortsätter jobba eftersom jag vet att säkhetsdialog i latinamerika oftast bara är ett sätt att markera klasstillhörighet; de som oroar sig för sin o andras säkerhet (i argentina ar detta samtalsämne extremt overdrivet i forhållande till den faktiska kriminaliteten) gör det oftast mest för att bygga ett trevligt o klassbaserat samförstånd. det viktiga är inte säkerheten i sig, utan att visa att man är en person som har _skäl_ att oroa sig. well, den här gången var det mer konkret befogat - förstår jag nu. tre minuter efter jag viftat bort hennes oro attackerar en buffel mitt bord o börjar slita i min burk. tar nån sekund innan jag fattar vad som pågår o att damen sett förberedelsen bakom hornet o bara förutsåg det oundvikliga; nu tar dom gringon. jag fajtas men han har bättre grepp o lyckas få med sig datorn, på ren instinkt kastar jag mig ur restaurangen o springer efter i ett sista deperat hopp - men just som jag närmar mig slänger han sig upp på en väntande väns motorcykel. jag är chanslos. flipflopsen har ramlat av o jag springer barfota o uppgivet som en loser som redan insett sin sistaplats i ett sprinterlopp o börjar jogga i stället för spurta for det ser mindre dumt ut.

gjorde dom det snyggt? vet ej. brukar fundera på kvalitet i gatubrott o måste säga att samarbetet var bra; hade kompisen missat bara nån sekund med gasen hade jag lätt vält motorcykeln o med tanke på att det var mitt på dan o en hel folksamling stod intill redo att rycka in hade deras misslyckande varit totalt. men han gasade i exakt rätt ögonblick, o när de satt där med röken sprutandes ur avgasröret o killen där bak med vita kapet i bekvämt grepp under armen som om han höll ett barn o de liksom slingrade sig bort mellan avenidans alla bilar o lugnt distanserar en flåsande svensk var det nog rätt snyggt. åtminstone det.