fotbollsgråtarna

Inte förrän nu läser jag en lång debatt som gått i Sydsvenskan om chauvinisternas framgångar i Skåne. Utgångspunkten är - ursäkta om jag är yrvaken nu men jag läser sällan Sydsvenskan här - författaren Fredrik Ekelunds inlägg (4/10) där han förklarar att han liksom sverigedemokraterna o svensk arbetarklass nu "fått nog" av "invandrargängens" övertagande av Malmö o den växande "rasismen mot svenskarna" (!). Olle Svenning har brunförklarat Ekelund o sen har en hel drös inlägg kommit o inte blir man förvånad över att Henning Mankell och Aje Carlbom - fd kommunister går aldrig att lita på - skridit till Ekelunds försvar. Men det roliga - eller sorgliga - är inte vad som sägs utan vem som säger det. Boys. Fotbollsboys. Bara en kvinna av ett femtontal debattörer har orkat bry sig o det är nåt talande över att så många av debattenterna är kända fotbollsromantiker. Svenning o Ekelund är ledande i genren o två vänsterintellektuella som med jämna mellanrum levererar tårögda lyckoalster om fotbollens fina sociologi när de är dags för VM eller EM o för den som läser detta maskulina meningsutbyte är det omöjligt att inte fråga sig hur det så snabbt blev bröl i stället för bra - tills man fattar: det är fotbollen som spökar. Ekelund är Brasilienälskare o Svenning Brasilienätare. Oförsonligt. Som AIK o Djurgårn. Jag tror, på fullt allvar, att denna tuppfäkting inte handlar om så mycket mer än det. Landskrona är inte längre känt för Landskrona Boys utan för svartskallar. Det svider. Men fan vad skönt det är.