latinoläsa

har fått ett par mejl med frågor om lästips från folk som ska resa till latinamerika. här några förslag sorterade på språk (tar bara med sånt som har ett kontinentalt perspektiv, du som ska till ett speciellt land kan ju kommentera o fråga mer specifikt):

engelska:
# michael reid. forgotten continent (yale). helt ny o skriven av the economists man i latinamerika. argumenterar för de så kallat "icke-populistiska" lösningarna gentemot chavez, morales, correas o ortegas projekt. menar att de stora vinnarna på kontinenten är de som flyttat till storstäderna o att limas och sao paulos arbetarklasser kommer vara betydligt gladare än caracas om tio år.
# vijay prashad (red). dispatches from latinamerica - on the frontlines against neoliberalism (south end press). antologi med många av de marxistiska intellektuella - emir sader, raul zibechi, sue branford, etc - som på senare tid varit engagerade i laatinamerikas nya vänster. bra som motvikt till reid.
# sylvia chant. gender in latin america (lab). lysande genomgång av genusproblematik i latinamerikansk kontext. insiktsfullt om machismo, madonnakult, abort, prostitution, katolsk maskulinitet, moderskapsideal, etc.
# jorge castaneda. utopia unarmed - the latin american left after the cold war (vintage). kom redan 1993 men ger en djup o mkt bra bakgrund till det latinamerika vi ser i dag, dessutom underbart berättad.

svenska:
# jon lee anderson. che guevara (leopard). den bästa politiska journalistik som någonsin skrivits o handlar inte bara om ches fantastiska öde utan också till stor del om latinamerika, dess historia, problem o politik. finns i pocket. ett måste.
# kalle holmqvist. den nya världen (murbruk). helt ny liten reportagebok om venezuela, bolivia o chile o "det nya latinamerika". har inte hunnit läsa än o gissar den är helt okritiskt hyllande av morales o chavez o förutsägbart sågande av chiles socialdemokrati (holmqvists förra bok om venezuela var lite trög på det sättet), men är säkert mkt läsvärd som motvikt till allt tokigt som skrivs om "populismen" på svenska högerns ledarsidor.
# john charles chasten. latinamerikas historia (historiska media). lättkonsumerad historiebok. översatt från engelska. finns dessvärre ej i pocket.

spanska:
# rafael osíos cabrices. el horizonte encendido (debate). reportage från många delar av kontinenten av ung venezolansk journalist.
# josé seoane (red). movimientos sociales y conflicto en america latina (clacso). sida-stödd antologi om olika folkrörelsers mer eller mindre framgångsrika organisationsförsök de senaste decenniet. akademisk, men intressant.
# susana checa (red). realidades y coyunturas del aborto (paidos). få saker är så upplysande om latinamerika som att följa abortfrågans utveckling över kontinenten. bidrag från feministisk kamp i olika länder kring en fråga som är viktigare än alla andra. dock svår att få tag på i sverige, gissar jag.

o så lite specifikt om mitt älskade colombia för jag ser att david öhnell är på väg hit:

# steven dudley. walking ghosts - murder and guerilla politics in colombia (routledge). ett nytt o bra försök o förklara varför det vackraste av latinamerikas länder också blev det blodigaste.
# mark bowden. killing pablo (penguin). bowden är en av många latinamerikaintresserade gringo-författare som skriver som en gud. mordet på pablo escobar, "the worlds greatest oulaw", är en gastkramande historia.
# alfredo rangel (red). el poder paramilitar (planeta). bara en av tiotals böcker som kommit det senaste året om det paramilitära fenomenet i colombia. har inte hunnit läsa mer än ett kapitel. mkt bra.
# alfredo molano. the dispossessed (haymarket). alfredo molano är colombias bästa skildrare av det egna landet o dess brutala motsättningar. denna bok är en upptagning av vittnesmål från några av landets nu 3,8 miljoner interflyktingar - colombias största trauma. en av flera av hans böcker som finns på engelska.
# fredrik jansson (red). colombia - möten med landet, folket och konflikten (murbruk). helt ny antologi med korta texter, snarast artiklar, av colombiaintresserade svenskar. samlar allt från stalinistiska farc-hyllningar till kristna riksdagsledamöters fromma förhoppningar. lite pinsam vänsteristisk slagsida, o en salig blandning av allt möjligt som legat i skrivbordslådor - men samtidigt en mkt välkommen bok.

b-teologi

fick för ett par dar sen en följande frågor om "befrielseteologins betydelse i och för den Latinamerikanska vänstervågen. Exempelvis Chávez är ju mkt religiös, men hur mkt inspiration har han och andra vänsterledare egentligen hämtat från befrielseteologin? Lever den fortfarande tydligt kvar i Latinamerika?"

här ett hastigt svar:

hej aug: sorry för så sen reaktion, men jag hamnade i annat o glömde. tyvärr kan jag inte säga något som är underbyggt av gedigna udersökningar (finns säkert, meddela mig om du hittar några spännande böcker) o har nog svårt för att bidra med nåt som är användbart i ett mer seriöst arbete. men på dina två raka frågor skulle jag ur huvudet säga:

a) de allra flesta vänsterledare i latinamerika (även dagens, men än mer så tidigare) är djupt infuerade av befrielseteologi, direkt eller indirekt. för chávez, correa, ortega (den nya frälsta), tabere vasquez o lula är en radikal tolkning av bibeln o en stark gudstro avgörande i många politiska beslut, tex abortmotstånd som jag ser som en helt avgörande utvecklingsfråga. vad gäller bachelet, paret kirchner o morales är det mer indirekt. trots att alla nu pratar om återkomsten av ursprungsfolkens världsbilder i anderna är det ett faktum att en absolut majotitet (rätta mig någon om jag har fel här) av bolivias indianer är kristna, framför allt katolska (även om de protestantiska samfunden växer blixtsnabbt även här), o morales pratar sällan om det men jag tror att befrielseteologin är mkt närvarande även för han och hans medarbetare (dock inte vicepresidenten alvaro garcia linera). både bachelet o krichner styr i länder som har (eller håller på att få) starka medelklasser o i dessa samhällen är det befrielseteologiska inflytandet mer indirekt o på väg att marginaliseras (en stark tro blir viktigare ju fattigare man är, det är det som är så vidrigt o beskåda här varje dag).

b) svaret här är alltså: ja, mkt tydligt. det sorgliga är att den senaste vågen av progressiva framgångsrika sociala rörelser (kvinno-, gay-, ursprungsfolk-) inte (ännu) rått på makteliten i denna fråga o fortfarande inte (tror jag) gjort de riktigt djupa kopplingarna mellan bibeltolkning o etik. några feministiska framgångar har lyckats avslöja hur vänster- o högerpatriarkat dansar med varandra på kvinnornas bekostnad, men det är väldigt marginellt (o alltid beskyllt för att vara ett "övre medelklassperspektiv"). till denna min kritik måste förstås läggas det pragmatiska draget hos dagens vänsterledare där man helt enkelt tar det faktum att nästan alla latinamerikaner har en tro på allvar o försöker skapa en radikal politik inom den ramen (annars skulle ingen rösta på dem). vad jag menar är bara att det är sorgligt att de inte ser hur konservatism i moralfilosofiska frågor omöjliggör vissa helt avgörande framsteg som i min mening är helt nödvändigt för att ett prijekt ska kunna kalla sig vänster.

well, lycka till med arbetet.

guevara

sitter på tåget hem efter en föreläsning inför sex boliviaresenärer o läser sågningar av björn kumms nya biografi om che guevara. begrep man ju att den skulle bli. sågad. läste ett utdrag i manas nya temanummer om latinamerika o det var inte skoj. liksom skrivet mer med aggression än ambition. varken katrine kielos (ab) eller peter fröberg (dn) imponeras o konstaterar helt riktigt att kumm inte lyckas ta sig förbi ikonen guevara. men så är det heller ingen lätt uppgift han har; för ett par år sen kom en av världens bästa politiska böcker någonsin - john lee andersons che guevara-biografi (finns på svenska) - o för den som inte orkar läsa två biografier om che är det inget svårt val. anderson. där kumm halvtrött tröskar fram på en grå åker av osorterade fakta gör anderson allt det peter fröberg önskar av kumm, dvs "gestalta, analysera och sedan placera Che Guevaras gärning i ett större sammanhang." det sköna med amerikanska vänsterskribenter är att de inte dras med den svenska vänsterns konstiga komplex utan på ett helt eget o frihetligt sätt resonerar med alla fakta på bordet o inte försöker stoppa det som inte passar under bordet. säkert minns ni debaclet i somras om hugo chávez och tevekanalen rctv o en massa märkliga ställningstagande för eller emot från vänster till höger. jämför eva björklunds hjärnslöa text om saken i mana med dorothy kronicks artikel Hugo Chavez's Television Crisis i american prospect. en rätt rättvisande bild av skillnaden i intellektuell kvalite mellan svensk o amerikansk vänsterjournalistik.

Rojas fantasier

I P1:s Konflikt sändes 11/11 ett bra program om utvecklingen i Latinamerika o man måste verkligen säga att Mauricio Rojas nuförtiden inte gör mkt mer än stärker sin roll som svensk politiks mest ryggradslösa djur. Tanka ner här. I världen är Latinamerika i dag mer marginaliserat än någonsin sa Rojas o det kan man kanske hålla med om om man blundar med ett öga, men Rojas fick aldrig frågan om varför det är så, det vill säga vilken sorts politik det är som lett till detta elände o marginalisering. Svaret är ju att det är precis den stenhårda marknadsliberalism han själv som boss på Timbro förespråkat en total globalisering av. I Joseph Stiglitz två böcker Globaliseringen och dess kritiker och Making globalization work kan man läsa om varför nyliberalismen slog så snett i just Latinamerika. Mkt klargörande. Fast när denna yra påbörjades var Rojas revoultionär marxist o jag vet inte om det var hans skam över sin roll som revolutionär eller nyliberal som gjorde att han så nogsamt undvek ämnet i radion. Hur som använde jag tokerierna i en debatt med Nathan Sachar i Expressen. Läs här. Det är en slö men allt vanligare analys att framställa det nya Latinamerika som en plats med "två sorters vänster" som är helt väsensskilda - representerade av Chávez å en sidan o Lula å den andra (tror jag skrivit om detta tidigare) - o saknar beröringspunkter. Alla som finns här i Latinamerika får varje dag läsa motsatsen i tidningarna, till exempel i dagens Pagina 12 där Lula, själv nyss omvald, hoppas på både Chávez o Kirchners (enligt Rojas o Shachar hans fiender) omval: "Vi som alla snart är omvalda kommer fortsätta det arbete med latinamerikansk integration som bara är påbörjat". Rojas uttalanden har helt förlorat, eller kanske aldrig haft, kontakt med verkligheten.

O här för den som orkar en krönika om Evo Morales första tid vid makten som i fredags gick i radions Obs.