Lula+Chavez=sant
När Venezuelas president Hugo Chávez och Brasiiens Lula igår invigde en ny bro över den väldiga Orinoco-floden var det inte bara en mediashow för att boosta Chávez i hans pågående presidentvalskampanj (val i december), utan också en händelse som står för nåt större som svenska medier sällan berättar: den omsesidiga sympatin mellan de två.
Den tre kilometer långa bron var förvisso klar redan i juli o kritiker har säkert rätt i att invigningen för prestigeprojektet skjutits på av valtaktiska skäl, men när Lula o Chávez nu skakar hand på bron de samarbetat om o som knyter deras ekonomier närmare varandra handlar det om mer än symbolspråk. Hugo Chávez, stereotypt stämplad som populist i bred press, är den viktigaste kraften i den just nu mest progressiva processen i Latinamerika: den kontinentala integrationen. På många sätt är han uppenbart klumpig o barnsligt polariserande, men med sin enorma oljeplånbok gör han också väldigt bra saker o är en konstruktiv partner för de ledare som gjort fattigdom till sin huvudfiende, som Lula.
I Europa har rapportörer investerat mycket i en analys som delar upp den latinamerikanska vänstern i "två ansikten"; en "modern", "mogen" o "demokratisk" o å andra sidan en "populistisk", "omogen" o "antidemokratisk". Lula är i denna analys den främste representanten för den förra strömningen o Chávez sägs leda den andra (som också inkluderar Bolivia o Kuba). För den som är på plats här är det emellertid uppenbart hur skillnaden mellan dessa växer med rapportörernas önskningar o betonas så hårt att den inte går att känna igen. Viljan att låtsas som om Chávez o Morales är två isolerade freaks motsägs varje dag av den här kontinentens verklighet, denna gång av en bro. I morgon av nåt annat. Helt klart är att Bachelet (Chile), Chávez, Lula, Morales, Kirchner (Argentina) o många andra trivs mkt bättre ihop än vad europeiska mediekonsumenter får veta.
Den tre kilometer långa bron var förvisso klar redan i juli o kritiker har säkert rätt i att invigningen för prestigeprojektet skjutits på av valtaktiska skäl, men när Lula o Chávez nu skakar hand på bron de samarbetat om o som knyter deras ekonomier närmare varandra handlar det om mer än symbolspråk. Hugo Chávez, stereotypt stämplad som populist i bred press, är den viktigaste kraften i den just nu mest progressiva processen i Latinamerika: den kontinentala integrationen. På många sätt är han uppenbart klumpig o barnsligt polariserande, men med sin enorma oljeplånbok gör han också väldigt bra saker o är en konstruktiv partner för de ledare som gjort fattigdom till sin huvudfiende, som Lula.
I Europa har rapportörer investerat mycket i en analys som delar upp den latinamerikanska vänstern i "två ansikten"; en "modern", "mogen" o "demokratisk" o å andra sidan en "populistisk", "omogen" o "antidemokratisk". Lula är i denna analys den främste representanten för den förra strömningen o Chávez sägs leda den andra (som också inkluderar Bolivia o Kuba). För den som är på plats här är det emellertid uppenbart hur skillnaden mellan dessa växer med rapportörernas önskningar o betonas så hårt att den inte går att känna igen. Viljan att låtsas som om Chávez o Morales är två isolerade freaks motsägs varje dag av den här kontinentens verklighet, denna gång av en bro. I morgon av nåt annat. Helt klart är att Bachelet (Chile), Chávez, Lula, Morales, Kirchner (Argentina) o många andra trivs mkt bättre ihop än vad europeiska mediekonsumenter får veta.
posted by magnus linton at 4:50 PM
18 Comments:
men betyder det att de mötts mittemellan svenska mediers polarisering eller att den ena sidan ligger längre åt ett håll som svenska (kanske ska skriva europeiska) medier inte vill kännas vid?
This comment has been removed by a blog administrator.
"europeiska medier" var en korkad term för jag syftar i princip på tidningar i usa, england, spanien o sverige. övriga läser jag inte. menar att det finns populistiska tendenser o brister i respekt för demokratiska procedurer hos såväl Lula som Chávez, men att alla (inte minst Morales o Chávez) har största respekt för marknadsekonomi o väl inser att nåt annat vore galenskap o jag hävdar att deras "planekonomiska program" överdrivs för att få dem att framstå som dårar.
Härlig blogg detta, måste bara fråga dig Magnus vad du har för utbildning och när du startade/började jobba för Arena.
Gillar ditt arbete, alltid skönt med nyanserade och från dogmer befriade analyser. borde snart läsa Americanos.
hej j. skoj att du gillar odogmer. har inte så värst mkt till utbildning; 120 univ-poäng spridda på idehistoria, filosofi, spanska o ek historia varav filosofin visat sig extremt användbar i journalistiken. sen poppius journalistskola o innan det rätt mkt erfarenhet av diverse arbeten både i sverige, colombia o usa. typ.
Jag har inte läst din bok o där kanske du tar upp detta, men undrar ändå: hur ser du på relationen till Kuba - finns det chans att den stärkta vänstern i Sydamerika kan bidra till en avspänning/demokratisering (eller åtminstone ansatser till...) på Kuba? Eller tror du, god forbid, att det finns risk för det ett inflytande åt det motsatta hållet?
Nyfiken.
kuba har inget sarskilt fokus i min bok, men utan att vara nagon stor kuba-kannare jag tror helt kort att alla slutna samhallen mar bra av att stotas o blotas med omvarlden o jag tror att castros lycka over sina nya vanner chavez o morales (han pratar mkt varmt om dem i en ny intervjubok av ignacio ramonet) leder till just det. tror de kan lara honom ett par saker han borde kanna till om hur varlden funkar o alltsa att vanstervagen pa sikt kan funkera avsannande/demokratiserade. atminstone mer sa an om latinamerika i dag hade styrts av bush-kopior a la colombias uribe.
Ett par kritiska kommentarer till din senaste "omfamning" av Hugo Chavéz:
1. Du har uppenbarligen ändrat uppfattning om Chavéz, för det är bara ett par år sedan som du beskrev folkomröstningen om Chavéz fortsatta styre som ett val mellan "pest" eller "kolera", där du förde fram en märklig kålsuparteori om att Chavéz och oppositionen i Venezuela var lika dåliga. Jag tycker det var en mycket märklig ståndpunkt redan då, eftersom det är samma Chavéz som du uppenbarligen nu erkänner har gjort en del bra saker, och han var (och är fortfarande) Venezuelas demokratiskt valde och legitime president. Att föra fram en kålsuparteori där den odemokratiska delen av oppositionen som försökte störta Chavéz i en statskupp med en demokratiskt vald president är lika groteskt som att fördela skulden för en våldtäkt lika mellan offret och våldtäktsmannen.
2. Att ha "största respekt för marknadsekonomi" som du påstår (troligtvis på sanna grunder) att Chavéz har är inte detsamma som att omfamna marknadsekonomin. Ej heller står detta i motsättning till "planekonomi"; dikotomin är fullständigt felaktig. Det finns inget samhälle genom historien, förutom stenålderssamhället, där det inte funnits någon form av marknader. Men det finns få civiliserade samhällen som inte har haft planekonomiska inslag. Det måste i själva verket finnas en balans mellan långsiktig planering från samhällets sida, och marknadsekonomiska mekanismer på det mikroeknomiska planet. Dagens stora multinationella företag är i själva verket exempel på hårt centraliserade planekonomiska system, som genom sin blotta existens och sina monopol sätter marknaden ur spel.
Har du någon gång käkat på McDonalds? Då vet du att där ligger rader av hamburger och väntar på att bli sålda. Hur vet personalen hur många som de ska laga i förväg? Jo, p. g. a. ett planekonomiskt system som sköts centralt i koncernen, där uppgifter om den lokala marknaden, temperatur, tid på året m. m. matas in i stora databaser, för att maximera effektiviteten och resursutnyttjandet. Informationen som ligger till grund för de lokala "planerna" har samlats in genom många år, och utan en sådan central planering hade resursslöseriet på lokalplanet blivit grotesk och hundratals hamburgare hade fått slängas vid slutet av varje dag. Alternativt hade personalen inte lagat tillräckligt många hamburgare, med minskad vinst som följd. Detta visar att "planekonomi" är i högsta grad närvarande även i vårat kapitalistiska system, och att det faktiskt är ett ekonomiskt mer rationellt system än att bara lita till "marknaden".
(Att sedan McDonalds variant av planekonomi enbart syftar till öka den ekonomiska profiten på kort sikt är en annan sak, men poängen är att planekonomi inte alls är en sådan återvändsgränd som det ofta antyds av marknadsokrisk vänster).
a) har aldrig omfamnat chávez o inte ändrat den uppfattning jag haft sen jag skrev en hel bilaga om honom för tidningen arbetaren för nu sju år sen; att chávez kom till makten var mkt bra för venezuela, förutsatt att han en dag också lämnar den i demokratiskt ordning. allt mindre tyder på det senare o det är ett gigantiskt problem. inget av det motsäger emellertid det faktum att han gjort en massa bra saker som svenska mediekonsumenter har rätt att få veta något om. det senare gäller för många, till exempel hans förebild juan domingo peron, en fascistiskt anstruken man som än i dag dyrkas av argentinsk vänster.
b) ser att du gjort samhällskunskapsläxan, men ta en sväng till kuba i stället så slipper du slå in öppna dörrar om ekonomi. där råder ett sinnessjukt ekonomiskt system som hela denna diskussion handlar om. morales o chavez kritiker i väst försöker låtsas som om dessa två vill kopiera kubas ekonomiska ordning o min poäng vara bara att de vill de inte.
Jag instämmer delvis i kritiken mot Lula och Kuba, men jag tycker att du är något onyanserad i din beskrivning av Kubas "sinnessjuka" ekonomiska system. Den främsta kritiken man kan rikta mot Kuba är inskränkningen av demokratiska fri- och rättigheter, inte deras ekonomiska system. Kuba har fri hälso- och sjukvård och en utbildning som många andra länder i regionen avundas dem. Barnadödligheten är lägre än i USA, och tillväxten är inte mycket sämre än i många andra länder i den Karibiska regionen.
Kuba ligger förhållandevis långt framme inom vissa forskningsområden, bl. a. medicin och viss naturvetenskaplig forskning som marinbiologi och ekologi. Det går inte att avfärda detta faktum som ensidig kommunistpropaganda, för detta är något som bl. a. har skrivits initierat om i tidskriften "Nature", som ju knappast är ett propagandaorgan för regimen på Kuba. Inga av Kubas framgångar på det sociala, vetenskapliga eller utbildningsmässiga områdena ursäktar givetvis de fel och brister som givetvis finns där. Men för mig är det inte självklart att Kubas ekonomiska system är mer "sinnessjukt" än den brutala kapitalism vi ser hos dess stora granne i norr, där det groteska amerikanska konsumtionsmönstret hotar den här planetens överlevnad (även om Bush & Co. avfärdar alla vetenskapliga studier som pekar på ett samband mellan oljekonsumtion och växthuseffekten). Kuba är ett fattigt land förvisso, men om den amerikanska befolkningen hade ett konsumtionsmönster som Kubas så hade den här planeten mått betydligt bättre. Så "sinnessjukt" ekonomiskt system är en term som passar minst lika bra på den groteska fördelningsbalansen mellan Europa och USA å ena sidan och Tredje Världen å den andra.
åk dit. du kommer märka att "sinnessjukt" är ett understatement.
Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga: vari ligger mer specifikt det "sinnessjuka" och på vilket sätt är det ekonomiska systemet på Kuba mer "sinnessjukt" än det som råder i USA?
Varken den amerikanska eller kubanska modellen ska idealiseras eller kopieras av vare sig Sverige eller andra länder. Det hindrar inte att man kan försöka lära sig av att studera dessa länder. Måste t. ex. Kuba okritiskt anamma USA:s ekonomiska system och ge up sin fria sjukvård och utbildning? Jag tror och hoppas inte att det bhöver vara så: jag vågar hoppas på en demokratisering underifrån och inifrån Kuba, där kubanerna själva får välja sin framtid utan att påtvingade invasionshot från norr och destruktiva handelsblockader som syftar till "regime change". Min gissning, utan att ha varit på Kuba själv, är att de flesta vill ha ökade demokratiska fri- och rättigheter, men vill inte ge upp de fördelar Kuba faktiskt har gentemot de fattiga invånarna i USA. t. ex. vad gäller sjukvård och utbildning. Är det för mycket begärt att de ska få välja sin framtid själva, och behålla de delar av sin ekonomiska modell som faktiskt fungerar bättre än i de flesta andra U-länder på samma nivå?
Måste en demokratisering av Kuba med nödvändighet innebära att kubanerna också måste acceptera det "sinnessjuka" ekonomiska systemet i USA där 20 % av befolkningen lever i yttersta fattigdom och har en barnadödlighet som är högre än Kubas?
planekonomi går inte att förena med demokrati. en demokrati kan utveckla en mängd olika ekonomiska system som kan bli vulgära som usas eller mer socialt o ekologiskt hållbara som eu:s välfärdsstater. en planekonomi kan utveckla mkt avancerade sektorer (typ vapenindustri i nordkorea eller sjukvård på kuba), men aldrig skapa en dynamisk ekonomi som är förenlig med demokrati. det motsätter inte att kuba givetvis ska slippa usas helvetespolitik mot ön o att kubanerna själva ska få avgöra sitt öde, nåt de knappast gör nu (det gör nomenklaturan). o please kom inte dragande med nån ny lektion om plan/marknad - i sverige eller de andra system du tidigare exemplifierat med som delvis planekonomier har vem som helst rätt att starta ett, säg, bageri om man vill. den rätten har ingen på kuba. o det är sinnesjukt. o ett skäl till att folk svälter. o ett skäl till att halva öns unga kvinnor måste prostituera sig. o ett skäl till att ingen yttrandefrihet kan tillåtas. well erik, jag har ingen mer tid till kuba nu. sätter streck här. cheers.
Magnus:
Jag ska bara avsluta med ett enkelt och, i mitt tycke ödmjukt påstående:
Det MÅSTE vara tillåtet i den politiska debatten att vidga perspektivet och diskussionen kring "planekonomi" vs. "marknadsekonomi" och problematisera dessa begrepp. Det MÅSTE vara tillåtet att ifrågasätta ditt implicita påstående om att det bara ska få lov att finnas TVÅ ekonomiska modeller att förhålla sig till: marknadsekonomi á la USA eller marknadsekonomi á la EU. Även om jag föredrar den senare modellen framför den förra, så anser jag att man måste få lov att ifrågasätta såväl det ekonomiska system som vi har i Europa som det som i USA, utan att med automatik bli stämplad som någon slags Castro-kramare eller försvarare av Nordkorea, Stalin, Mao etc. Det MÅSTE vara tillåtet att ifrågasätta ALLA nuvarande ekonomiska modeller och tänka sig någonting bortom här och nu, alltså ett bättre samhälle.
Kalla detta utopism eller att ha visioner bortom det just nu existerande. Kalla det flum eller vad fan du vill. Men respektera att människor vågar och orkar tänka bortom vad som existerar nu och drömma om att en annan värld är möjlig. Utopier är nödvändiga, och utan dem skulle mänsklighetens utveckling avstanna i stagnerande förnöjsamhet á la Göran Persson i senaste valrörelsen. Kan man inte tänka sig en annan värld, ett annnat ekonomiskt system än USA/EU utan måste kalla allt annat "sinnessjukt" är man inte intellektuellt hederlig och saknar fantasi. Läs förresten Ambjörnssons utmärkta bok "Fantasin till makten" och lär dig nödvändigheten av att drömmma om en bättre värld.
Sedan måste jag säga en sak till:
Prostitution är någonting som är sorgligt och som jag upplevt i många länder, bl. a. Spanien för några år sedan, under min tid i USA och när jag reste i Rumänien innan Ceucescus fall 1989. Det är sorgligt att prostitutionen frodas, och förmodligen ökar i omfattning, på Kuba. Men när du säger följande:
"o det är sinnesjukt. o ett skäl till att folk svälter. o ett skäl till att halva öns unga kvinnor måste prostituera sig."
...så undrar jag vad du fått denna uppgiften från? Om nu 50 % av Kubas kvinnor måste prostitutera sig (var finns detta dokumenterat??), vilken statistik har du byggt detta på? Och hur stor är andelen prostituerade kvinnor i andra fattiga länder i regionen som Haiti, El Salvador, Nicaragua, Honduras, Colombia m. fl.?
Jag påstår inte att Kuba är ett paradis. Jag försvarar inte enpartisystemet eller Fidel Castros auktoritära styre. Jag har närmast en syndikalistisk och frihetligt-socialistisk uppfattning, och ogillar leninism och partidiktatur. Men jag har svårt att okritiskt svälja den onyanserade helvetsbild av Kuba du målar upp här, nog måste man kunna begära en mer nyanserad diskussion och inte bara acceptera vilda retoriska rallarsvingar och lösa propagandistiska retoriska utfall av detta slaget?
alla som läst vad jag skrivit de senaste tio åren vet att nästan allt handlar om ett bättre samhälle o att rena utopier - som en sekulär värld - är frekventa delar i det skrivandet. jag saknar inte politisk fantasi. står bara inte ut med en vänster som tror att vägen till det bättre kan gå via diktatur. därför blev jag en gång syndikalist.
Intressant att The Economist i sitt senaste nummer skriver om den gryende vänskapen mellan Chavez och Lula, så det stämmer väl inte riktigt att man inte skriver om det i väst.
fint att nån vaknar. bättre sent än aldrig. står det i economist så står det snart i svensk press. minns var du läste det först.
Post a Comment
<< Home