Monday, December 24, 2007

semester

åker på semester nu i tre veckor o tror inte det blir nåt bloggat under de dagarna. åter igen runt 15 jan. ha skoj.

Wednesday, December 19, 2007

sant om chile

i diskussion om latinamerika med marknadsliberaler brukar chile vara deras paradexempel på varför ekonomiska avregleringar är rätt o regleringar o statliga interventioner fel. i många år nu har de rapat det chilenska exemplet för att stärka sin sak o de har liksom fått rätt i debatten eftersom vänsterister bekräftat dem genom att också kalla chiles politik efter pinochet "nyliberal" samtidigt som det är ovedersägligt att landet de senaste 20 åren visat upp en ekonomisk tillväxt o höjd levnadsstandar som få andra länder i världen. i latinamerika finns inget liknande, chile är helt outstanding på kontinenten. men är detta ett resultat av marknadsliberalism? knappast. förra året kom manuel castells bok "Globalización, desarrollo y democracia: Chile en el contexto mundial" som var en brutal vidräkning med synen på chile som det marknadsliberala undret o nu ligger ett föredrag om boken ute här. finns oxå en sammanfattande artikel full med bra research som bland annat konstaterar: "Since the end of the Pinochet dictatorship, Chile has seen a substantial improvement in the living conditions of its population, an unprecedented reduction of poverty and dramatic progress in education, housing and health. “In many ways,” Castells explained, “ Chile is the only success story of Latin American development.” In the United States and throughout the world this singular success has largely been attributed to the free market, laissez-faire economic model implemented by Pinochet and his economic czars, known as “the Chicago Boys.” However, the empirical data — which Castells supplied in great quantity, having carried out research on the subject for a book he published in 2006 — emphatically refutes this notion."

chavez äter uribe

intressant föredring av uribe chavez nu snyggt håller på med. sen den förre sparkade den senare som medlare i den colombianska konflikten har chávez attackerat regeringen uribe på ett sätt som varit way over the top o haft sina otäcka drag (inte för att uribe inte förtjänar brutal kritik utan för att chávez helt gjort sin person identisk med venezolanska staten), men under tisdagen lyftes allt från toknivå o fick mycket större elegans. här förklarar farc att man nu tänker släppa tre av sina kidnappningsoffer till chávez för att visa att den förhandling mellan chavez o farc uribe avbröt gick mkt bra o snart hade lett till ett av colombianska folket så efterlängtat "acuerdo humanitario", ett fångutbyte. nu kommer, om farc inte bara cyniskt driver med sina offer o deras anhöriga (vilket man gjort tidigare), snart chávez stå inför världspressen med de tre under sina armar o lugnt låta hela världen idiotförklara uribe. den colombianske presidenten framträdde mkt trängd på teve idag o förklarade (vibrerande av motvilja) att han var "glad" över farcs beslut. nåt annat kan han förstås inte säga, men efter alla inkompetensförklaringar chavez gjort av uribe de senaste veckorna kommer det svida hårt för regeringen i bogotá dagen då chavez står o ler ihop med sina troféer med ett tydligt budskap; uribe kan inte få kidnappade frigivna, chávez kan.

Tuesday, December 11, 2007

b-teologi

fick för ett par dar sen en följande frågor om "befrielseteologins betydelse i och för den Latinamerikanska vänstervågen. Exempelvis Chávez är ju mkt religiös, men hur mkt inspiration har han och andra vänsterledare egentligen hämtat från befrielseteologin? Lever den fortfarande tydligt kvar i Latinamerika?"

här ett hastigt svar:

hej aug: sorry för så sen reaktion, men jag hamnade i annat o glömde. tyvärr kan jag inte säga något som är underbyggt av gedigna udersökningar (finns säkert, meddela mig om du hittar några spännande böcker) o har nog svårt för att bidra med nåt som är användbart i ett mer seriöst arbete. men på dina två raka frågor skulle jag ur huvudet säga:

a) de allra flesta vänsterledare i latinamerika (även dagens, men än mer så tidigare) är djupt infuerade av befrielseteologi, direkt eller indirekt. för chávez, correa, ortega (den nya frälsta), tabere vasquez o lula är en radikal tolkning av bibeln o en stark gudstro avgörande i många politiska beslut, tex abortmotstånd som jag ser som en helt avgörande utvecklingsfråga. vad gäller bachelet, paret kirchner o morales är det mer indirekt. trots att alla nu pratar om återkomsten av ursprungsfolkens världsbilder i anderna är det ett faktum att en absolut majotitet (rätta mig någon om jag har fel här) av bolivias indianer är kristna, framför allt katolska (även om de protestantiska samfunden växer blixtsnabbt även här), o morales pratar sällan om det men jag tror att befrielseteologin är mkt närvarande även för han och hans medarbetare (dock inte vicepresidenten alvaro garcia linera). både bachelet o krichner styr i länder som har (eller håller på att få) starka medelklasser o i dessa samhällen är det befrielseteologiska inflytandet mer indirekt o på väg att marginaliseras (en stark tro blir viktigare ju fattigare man är, det är det som är så vidrigt o beskåda här varje dag).

b) svaret här är alltså: ja, mkt tydligt. det sorgliga är att den senaste vågen av progressiva framgångsrika sociala rörelser (kvinno-, gay-, ursprungsfolk-) inte (ännu) rått på makteliten i denna fråga o fortfarande inte (tror jag) gjort de riktigt djupa kopplingarna mellan bibeltolkning o etik. några feministiska framgångar har lyckats avslöja hur vänster- o högerpatriarkat dansar med varandra på kvinnornas bekostnad, men det är väldigt marginellt (o alltid beskyllt för att vara ett "övre medelklassperspektiv"). till denna min kritik måste förstås läggas det pragmatiska draget hos dagens vänsterledare där man helt enkelt tar det faktum att nästan alla latinamerikaner har en tro på allvar o försöker skapa en radikal politik inom den ramen (annars skulle ingen rösta på dem). vad jag menar är bara att det är sorgligt att de inte ser hur konservatism i moralfilosofiska frågor omöjliggör vissa helt avgörande framsteg som i min mening är helt nödvändigt för att ett prijekt ska kunna kalla sig vänster.

well, lycka till med arbetet.

Monday, December 10, 2007

bolivia brinner mindre

så var det klart. inte mkt till bevakning bbc har. nån av er som är på plats som har lust att fylla på? hur är det tex med de där att vissa av ursprungsfolkens "seder" skulle upphöjas till lagstiftning? hörde ett radioinslag för nåt halvår sen om att en kvinna som gjort abort skulle kunna stenas (till döds?) enligt förslaget. var det bara en rasistisk mediemyt eller ligger det nåt i "ökad autonomi åt ursprungsfolk" också får denna sortens vidriga konsekvenser?

Saturday, December 08, 2007

good news

här goda nyheter, förutsatt att det finns mer substans bakom än bara ett nytt sätt för uribe att göra poliska poäng av de kidnappade. intressant utveckling detta; uribe inser att han uppförde sig illa när han kickade chévez som medlare o måste nu göra nåt stort för att skyla över missen (efter de senaste två veckornas bråk mellan venezuela o colombia framstår både uribe o chávez som diplomatiska idioter). vad som blir farc:s svar är oklart, men sannolikt blir det negativt. finns inga skäl för dem att komma nån vart med detta, eller o h t med någonting. krig är deras bästa vän.

Thursday, December 06, 2007

Bolivia brinner

Det senaste för att lösa den allt våldsammare krisen i Bolivia är president Evo Morales förslag om att ställa sitt styre inför en folkomröstning. Sorgligt, men kanske nödvändigt. Här en artikel om högermediernas roll i den turbulenta utveckling som gått svenska mainstreammedier förbi o det är onekligen stora saker på gång. En vän majlade häromdan ett uppgivet meddelande om att "här är allt på väg att gå åt helvete".

När Morales blev vald var det - så vitt jag kunde bedöma men jag fick få medhåll då - en total miss att dra igång hela denna konstitutionsomskrivningsprocess. Visst är Bolivia en informell apartheidstat o visst är det viktigt att de ursprungsfolk som aldrig deltagit i att formulera grundlagen i den stat de är i majoritet en gång för alla får göra det. Absolut. Men för den som för två år sen tittade på Bolivias alla problem, inklusive grundlagen, var det väldigt svårt o hävda att just den var det akuta problemet. Sanningen är att det liksom i Colombia o många andra latinamerikanska länder inte är nåt större fel på författningen o att det sista landet behöver är mer kravaller, protester och osäkerhet.

Den allt mer desperata jordägarhögern - jag har själv träffat den i Santa Cruz o kan intyga dess fascistiska drag - är förstås den stora boven i detta drama, men det är ett faktum att Morales agerade korkat maktfullkomligt i processens början (angående vilken sorts majoriter som skulle gälla i församlingen) o därmed ställde dörren på vid gavel för de massiva protester han nu har att hantera. Inte bra. Hade han låtit bli att lägga fokus på grundlagsskriverierna - chansen att den nya konstitutionen blir bättre för de fattiga än den gamla är marginell - hade hans regering kunnat koncentrera sig på att via de stora förstatligade gastillgångarna (bra gjort) snabbt försöka generera mat, sjukvård, utbildning o arbetstillfällen till den nödställda befolkningen. O sen, om några år, ta tag i grundlagen - om det nu är var nödvändigt.

Nu har han i stället hamnat i ett läge där den destruktiva högern har goda utsikter att vinna med den taktik de alltid använder; skapa så mkt oro som möjligt så tröttnar snart även de fattiga på att inget vettigt blir gjort i konkret väg o röstar förr eller senare för en politik som helt koncentrerar sig på att skapa lugn i stället för förändring. Är sorgligt o se Bolivia ha kravaller om en så löjlig sak som var huvudstaden ska ligga. Snacka om pseudofråga. Att rensa luften med en folkomröstning om Morales är kanske det enda raka just nu, men det innebär också att landet bara fortsätter ännu ett halvår i en lätt våldsam protestkarusell om formaliteter när det materiella läget är akut o en regering borde syssla med annat.

dos cosas

har varit på middag o hade tänkt hinna skriva ett inlägg om farc:s vidrighet apropå kidnappade ingrid betancourts brev till sin mamma som publiceras i senaste numret av colombianska magasinet semana, men fick för mkt rom i mig o var väldigt nära ett rån på vägen hem o får nöja mej med o lägga ut ett par nya texter. denna krönika om politiska bloggfantasier apropå chávez går i dagens dn o denna recension av ebba witt-brattströms nya bok finns i senaste arena (som för övrigt ser fantastico ut, sjukt snygg etta).

Tuesday, December 04, 2007

Jehovas kommunister

kolla här så bottenlöst sorgligt. "dra de marxistiska slutsaterna", "ännu lever okunskap kvar bland de fattigaste", "svårt att skapa revolutionära aktivister", "samtidig förändring av sig själv" - finns såna här människor kvar? asså min farsa var också kommunist men han var fan ingen blåkopia av jehovas vittnen. här min egen analys.

Monday, December 03, 2007

grattis venezuela!

som sagt: valresultatet i venezuela är nog det bästa som hänt chávez o den latinamerikanska vänstervågen på mkt länge. min kommentar kommer i natt på www.dagensarena.se.

Saturday, December 01, 2007

Chavez spelar högt

här texten i dagens dn. sorry att det dröjde men bogotá är sex timmar efter sverige. o här en annan kort men vettig analys.

Chavez öde

På söndag genomförs den ödesmättade o av turbulenta (några skottlossningar) demonstrationer omgärdade folkomröstningen om socialism i Venezuela. Kom just hem från en vecka i landet o i morn lördag går ett reportage, eller mer en essä, om Chávez o den bolivarianska revolutionen i Dagens Nyheter där en bråkdel av alla problemen o möjligheter berörs.

Hugo Chávez - nu i ordkrig inte bara med USA utan även med Spanien o Colombia - har blivit lätt desperat efter att en rad opinionsmätningar pekar mot att han kanske går mot sitt första allvarliga valnederlag sen han kom till makten 1998, o mobiliserar nu alla statens kanaler för att pressa fram ett ja till bland annat grundlagsfäst socialism, sänkt rösträttsålder från 18 till 16 år, sex timmars arbetsdag, utökade mandatperioder från 6 till 7 år, basala sociala rättigheter till arbetare i informella sektorn och möjlighet till oändligt antal återval av presidenten (nu, som i de flesta republikanska länder, begränsat till två på varandra följande perioder).

Jag intervjuade runt tio personer - alla obemedlade "arbetare"; vaktmästare, taxichaufförer, receptionister, portvakter, etc - o det var slående hur lika de svarade: Chavez har varit bra för oss i botten, men han börjar bli tokig o nu räcker det. Den socialism presidenten pratar om o där Kuba (tidigare trodde jag Chávez sa detta mest för o reta USA, men nu fattar jag att han menar allvar) står modell träffade jag ingen som ville ha. Ändå sa flera att de "måste" rösta ja till reformerna (av vilka några, men långt i från alla, är progressiva) eftersom de jobbar i de regeringsstödda kooperativen o då inte "kan" rösta nej eftersom de är övertygade om att valet är övervakat (i venezuela röstar man numera elektroniskt) o att de då skulle få sparken.

Det var slående o se så många kooperativ överallt (en del mkt väl fungerande), men tragiskt att inse att de flesta (åtminstone de jag besökte) är helt beroende av statens pengar o välvilja o att arbetarna upplever sig som åsiktskontrollerade. Ska bli extremt spännande o följa valet på söndag, o jag tror det vore hälsosamt för Chávez personlighet (o därmed venezuelas framtid, sakerna har blivit sorgligt ihopblandade på sistone) med ett nej. Då skulle Chávez komma ner på jorden, kunna sitta i fyra år till, till dess tvingas odla en efterträdare o sen eventuellt kunna komma tillbaka som presidentkandidat i ett framtida val. Det skulle med andra ord bli lite demokrati o revolutionen skulle kunna fortsätta med betydligt större trovärdighet. Tyvärr blir det nog inte så utan som samtliga intervjuobjekt sa; han kommer skaffa ett "ja" - på ett eller annat sätt.